Året som gick 2020

 Året 2020 började som vilket år som helst. Börsen fortsatte upp och nådde nya höjder ett par månader in på året, för egen del var det en uppgång på omkring 8%, innan den svarta svanen dök upp. Man hade ju hört om ett nytt virus i Kina i slutet av 2019, och under början av 2020 så fortsatte nyhetsrapporteringen med att enstaka fall dök upp världen runt. Nya virus uppstår ju titt som tätt i den här delen av världen. Om vi bara ser till coronavirus så hade vi SARS år 2003 och sedan MERS år 2012. Så de flesta, mig inklusive tänkte väl att det inte var någon "big deal" även den här gången. Men oj så fel vi fick. 

 Pandemins påverkan på samhället

I början av pandemin visste vi ju inte riktigt hur brett det nya viruset skulle slå, hur farligt var det, hur smittade det osv. Tidigare coronavirus som SARS hade 10% dödlighet bland smittade och MERS över 30%. Jämför det med vanlig säsongsinfluensa (förkylning) som ett dåligt år har en dödlighet på 0,2%. Av de som bekräftats smittade med Covid19 så är det globalt omkring 2% som avlidit som direkt eller indirekt följd av viruset. Givetvis är antalet som ej testats men ändå blivit sjuka och sedan tillfrisknat mycket stort så den verkliga dödligheten i populationen går ännu inte att beräkna, men ligger troligtvis mellan 1%-0,5%.

När det väl stod klart att detta var en pandemi och att viruset hade en relativt hög dödlighet så sattes åtgärder in som man knappt kunnat drömma om ett år tidigare. I Kina så svetsades dörrar hos smittade igen, Italien satte hela städer i militär karantän, i princip all flygtrafik i världen stoppades, gränsen mot våra nordiska grannar stängdes, alla konserter ställdes in, pubar, barer och köpcentrum fick stänga. I Sverige var visserligen restriktionerna till en början inte lika hårda. Man fick inte gå på konsert eller bio eller dricka alkohol efter klockan tio på kvällen på krogen, och vartannat bord på restaurangen skulle vara tomt från gäster. Men att trängas i kollektivtrafiken eller på Gekås var tydligen helt okej.

 

En bit in i mars började paniken och folk började även här i Sverige att hamstra varor från butikerna. Toapapper var särskilt eftertraktat, och ja man vill ju inte vara utan papper när man gjort nummer två så även vi köpte på oss en bal trots att vi hade en oöppnad hemma sedan tidigare.

 

Ett öde Times Square.

Samtidigt som underhållning, resande, fysisk shopping och fabriker stängde ner världen runt så började stödpaketen att hagla. I USA var det över 40 miljoner arbetslösa framåt senvåren, och då de saknar Sveriges system för arbetslöshetsförsäkring så klubbades ett stödpaket på över tre tusen miljarder dollar som bland annat gav "låginkomstfamiljer" (vi snackar en årsinkomst under $150 000, så med svenska mått mätt snarare en medelklassfamilj) en direkt utbetalning på 3 600 dollar samt att alla som blivit av med jobbet fick en form av federal arbetslöshetsförsäkring på $600 per vecka (oavsett tidigare lön), utöver eventuell egen försäkring och det som deras delstat ger (i medeltal $340 per vecka). Nu står ju inte längre dollarn i 10 kr så som den gjorde då, men nog var det en schysst nivå, faktiskt såpass schysst att debatten under sommaren handlade om att många som nu var arbetslösa och tidigare jobbat inom serviceyrken hade MER pengar att röra sig med än när de jobbade.

 

Arbetslösheten nådde omkring 15% i USA när turismnäring, event och restaurangnäringen kollapsade.

Utöver stöd till individer så genomfördes enorma skattelättnader för företag och stora satsningar på sjukvård. Här kan du läsa om hela paketets innehåll.

Senare under året kom ytterligare ett stödpaket på omkring 900 miljarder dollar, som även det innehöll en direkt utbetalning till varenda folkbokförd amerikan på $600 samt fortsatt extra arbetslöshetsutbetalning, fast nu sänkt till $300 extra per månad från tidigare $600. Man la även sju miljarder dollar på utbyggnad av bredband. En mycket blygsam satsning i sammanhanget, tycker iaf jag. Mer detaljer om detta höstpaket går att läsa här.

I Sverige fick vi också kraftiga stödpaket, på över 300 miljarder kronor, bland annat infördes ett så kallat permitteringsstöd som innebar att staten tog 60% av företagens lönekostnader samtidigt som personalen kunde gå ner till 20% arbetsvecka. I princip innebar det att många företag lät majoriteten av sin personal gå hemma, arbetsbefriade med 90% av lönen. Hundratusentals arbetstagare fick alltså plötsligt ledigt från arbetet och kunde pyssla med annat. Samtidigt gjordes "förbättringar" i A-kassan så att även de som valt att inte vara medlemmar nu skulle vara berättigade till full ersättning ändå. Vi som varit medlemmar, aldrig nyttjat och betalat försäkringen i tiotals år fick istället en höjning av avgiften samtidigt som ersättningsbeloppen höjdes. Staten tog över sjuklöneansvaret och karensdagen avskaffades partiellt.

Flera av mina grannar var nu hemma hela dagarna och det började byggas verandor och renoveras invändigt. Jag var själv och besökte bygghandeln vid några tillfällen under senvåren och det var verkligen packat med kunder. Själv blev jag dock inte permitterad utan vi jobbade på som vanligt, så jag fick inte njuta av någon tidig semester. Dock märktes det i kollektivtrafiken och inte minst vid lunchrestaurangen att något extraordinärt hade hänt. Mot sommaren var det kanske en tiondel så många som reste kollektivt som normalt, på uteserveringarna syntes däremot inte krisen av under sommaren. Efter sommaren har även mitt jobb, precis som en stor del av världen, övergått till hemarbete och digitala möten.

 

Vad gör man när man är ledig från jobbet med full lön och det råder pandemi? Man tar tag i det där byggprojektet så klart!

 

Jag har än idag en bekant som jobbar inom eventnäringen som är arbetsbefriad med full lön. Hen har alltså haft "semester" i nu över sju månader. Detta är i kommunal regi så hen har väl haft tur antar jag. Inget privatägt bolag hade väl behållit oproduktiv personal så länge... Kan ju erkänna att jag är en smula avundsjuk, men hemarbete är faktiskt också ett privilegium, som jag trivs mycket bra med.

Även Europeiska unionen har ju såklart kommit med stödpaket, på nära två tusen miljarder euro. Det inkluderar dock stora satsningar på grön energi och en stor del av pengarna är lån som man tänker ska betalas tillbaka. Detta är väl anledningen till varför dollarn tappat omkring 16% av sitt värde mot kronan sedan mars 2020, samtidigt som euron "bara" tappat omkring hälften så mycket under samma period.

Börsåret 2020

Det var sannerligen en berg och dalbana. Året började som sagt med en uppgång på nästan tio procent, för att därefter vända skarpt nedåt. Jag måste erkänna att trots att man förlorade stora summor pengar varje dag så var det fascinerande att följa nedgången.

 

Såhär såg nedgången ut från toppen till botten för egen del.

 

Den 12:e mars kom en rejäl sättning på världens börser. Stockholm tappade nästan 11% och för egen del blev jag lite drygt 200 000 kronor fattigare på en enda dag.

En vecka efter den historiska kraschen så handlades den norska kronan till rekordlåg kurs, på 85 öre. Hade jag haft likvider hade jag köpt DNB eller någon annan norsk aktie, men kontot var tyvärr helt tomt.

Alla stängda fabriker, flyg på marken och hemarbete, innebar att efterfrågan på olja minskade dramatiskt, och den 20:e april så var priset på olja för en kort stund negativt $37 per fat. Man fick alltså betala för att bli av med oljan.

 

Den 23:e mars, med en nedgång i portföljen på 34%, flera årslöner utraderade och inga pengar att köpa för på kontot så vände det. Och uppgången var lika plötslig som nedgången. -34% i mars följdes av en uppgång på 61% fram till den 31:e december.

Jag förde över det lilla jag hade från sparkontot (omkring 120k kr) och bottenfiskade lite BMW, EQT, H&M och Swedbank precis på botten. Tyvärr sålde jag av både EQT och BMW alldeles för tidigt och köpte istället Bayer nästan på toppen. Så den "traden" ligger på +- 0 i dagsläget. Såhär i efterhand så skulle man satsat allt i Tesla istället, haha. Då hade mina 120k idag varit värda 883 000, inklusive dollarförsvagningen.

Summering av året

Trots ett år med inställda evenemang och sociala tillställningar samt berg och dalbana på börsen så var 2020 utan tvekan det absolut roligaste året rent investeringsmässigt. Känslan att se -200 000 kronor på kontot ena dagen, världspanik och domedagsprofeter, för att några veckor senare se saldot öka med flera månadslöner dag för dag, ja det är en väldigt speciell och härlig känsla, som får en att leva lite extra. 

Jag hade givetvis inte varit lika munter om året slutat på -34%, men jag kan inte minnas att jag ens för en sekund, även då det såg som allra mörkast ut tänkte att jag skulle sälja allt och gräva huvudet i sanden. Istället försökte jag på alla sätt få fram pengar som jag kunde köpa för. Jag avslutade till och med ett gammalt HSB bospar-konto (12 000 kronor) genom att personligen besöka ett bankkontor, bara för att få loss lite pengar att kunna investera. Och det slutade ju till och med att jag länsade sparkontot och köpte innehaven enligt ovan bild, vilket såklart var ganska riskfullt.

Såhär i retrospekt är jag mest irriterad och ledsen över att jag inte köpte teknikaktier såsom Tesla eller FAANGM som gått vansinnigt starkt under pandemin. En apa kunde ju förstå att dem skulle gå bra. Speciellt Tesla var jag väldigt sugen på att köpa just under april efter att ha läst en bok om Elon Musk och hans entreprenörskap, men jag tyckte den såg dyr ut, och då hade den dessutom redan stigit omkring 100% från botten. Jag har tyvärr svårt att köpa efter magkänslan och det är något jag ska behandla i framtida inlägg. Men för att sammanfatta året så slutade jag på +26%. Det är ändå med mina mått mätt ett väldigt bra år!

Lyckades du bottenfiska några bolag?