tisdag 18 2022

Ska vi skaffa en ny bil?

 Alla andra har ju nya bilar

När nu alla grannar omkring oss har införskaffat ny bil senaste par tre åren så är det nästan så man skäms lite. Likaså när vi åker iväg och träffar familj, vänner och bekanta. Där står eller kommer de med sina monstertrucks (XC90 är verkligen en bjässe) och skinande blanka och nybilsdoftande ekipage. Samtidigt luffar vi fram i vår nu över 10 år gamla (faktiskt elva år om några få månader) kompakta Hyundai.

Det här fick mig under hösten att i princip bestämma mig för att vi nu under våren ska införskaffa en ny bil. Elbil ska det vara och då ska vi även installera elstolpe i garaget.

Men nu såhär några månader senare och "avundsjukan" på alla andra som kör runt i nya fina bilar, har lagt sig så har jag börjat vackla. Jag vill ju spara pengar, inte spendera dem och vi använder ju knappt vår bil. I princip har vi den bara när vi ska veckohandla eller om vi ska åka hem till någon som inte bor mitt i city. Så den används i genomsnitt inte ens två dagar i veckan. Den som läst den uppdaterade Vad det kostar att leva vet ju att våra totala kostnader för bilen under hela 2021, alltså inklusive service, hjulskifte, bränsle, försäkring, parkeringsavgifter, biltvätt (blev bara ett par under året), trängselavgifter, besiktning och fordonsskatt  landade på 8 592kr/år (varav min andel då vi delar på bilkostnaden, kan översättas till 358kr/månad). Det är faktiskt inte ens vad ett halvt månadskort i kollektivtrafiken kostar. Men så använder vi ju som sagt inte bilen i någon större utsträckning.

Vissa kanske då tänker att, varför ska ni ens ha en bil? Men att göra oss av med bilen är dock inget alternativ. Vi bor nästan tre kilometer från närmsta livsmedelsbutik så vi måste ha bilen för att kunna handla. Och många vänner samt familj bor en bit utanför staden så det hade varit omständligt att åka och träffas utan tillgång till bil. Men behöver vi verkligen en helt ny bil?

Hyundai IONIQ5 - utsedd till årets bil 2021 av Auto motor.Kostar under halvmiljonen i enklaste utförandet. En sådan tänkte jag ha.

Kostnader förknippade med bilägandet

Jag har inte ägt allt för många bilar i mina år men får erkänna att från 18-årsåldern till runt 25-årsåldern så hann jag ändå beta av ett par Toyotas, några BMWs, en VW och en Audi. Alla begagnade såklart. Därefter köpte jag en sprillans ny Hyundai kontant, och det är alltså denna bil vi fortsatt äger. Det är en bra bil, vi har inte haft en enda anmärkning på besiktningar och underhållet har flutit på smärtfritt. Så i vår värld känns det ganska givet att även en ny bil bör vara en Hyundai. 

Privatleasing känns som en no brainer. Varför punga ut hundratusentals kronor i cash, eller ta dyra lån när man kan betala en förhållandevis liten månadskostnad? IONIQ5 går att fås för 4895kr/mån vid privatleasing. Då ingår fri service. Men vinterdäck, försäkring, skatt osv får man lägga till.

Om vi privatleasar en IONIQ5 så går det alltså loss på lite avrundat uppåt, strax under 60 000kr/år, eller 180 000 kr för leasingperioden (tre år). Är det värt det? 

Som en jämförelse kommer här mina totala utgifter för snart elva års bilägande av vår nuvarande bil. 

  • Inköp: 177 000kr, varav vinterdäck = 7000 kr.
  • Nya däck (totalt en ny uppsättning sommardäck och en ny uppsättning vinterdäck): 10 500 kr
  • Service enligt serviceschema (varierande saker såsom oljebyten, bromsvätska, växellådsolja, kylarvätska, bromsbelägg, torkarblad osv):22 474 kr. 
  • Reparationer (besök på verkstaden utanför vanlig service):
    • Innerskärm (egenförvållad då jag körde på en kant): 1 962 kr
    • Framlyktor: 594 kr
    • Blinkers i ena spegeln: 1 191 kr 
    • Sedan bytte jag själv en framlampa, den gick på 119 kr.

Totalt har alltså ägandet, i direkta underhållskostnader under mer än tio år, totalt varit 37 721 kr. Till det ska väl sägas att jag inte varit inne med bilen på service varje år, utan skippade exempelvis förra året, samt 2019. Nu när bilen är så gammal så vet jag att det här årets service kommer bli aningen dyrare då det enligt serviceschemat ska bytas bromsvätska, kylvätska, tändstift, luftfilter och olja. Så jag räknar med en servicekostnad på mellan 10-15 000 kronor för i år.

För sakens skull tänkte jag ta med detta årets stora service, och om jag lägger mig i det högre intervallet så ger det en totalkostnad på 52 721 kr över 11 år. Eller nästan exakt 400 kr/månad sedan inköp.

Men, då har vi inte räknat på värdeminskningen, så låt oss göra det.

En internetvärdering ger att bilen i dag är värd omkring 60 000 kr (+-10k). Så 177 000 - 60 000 ger en värdeminskning på 117 000 kronor, eller 886 kr/månad, som vi kan avrunda uppåt till 900 kr/mån. Allt som allt så landar vi på en grand total om 1 300kr/mån. Det är alltså vad den "fasta" kostnaden för bilägandet har varit.

Vissa skulle häva att jag missat en viktig aspekt - alternativkostnaden, alltså vad jag hade kunnat göra med pengarna om jag INTE hade lagt dem på en ny bil för snart 11 år sedan. Och ja, hade jag istället investerat de 177k kronorna på börsen, till en genomsnittlig avkastning om 7% per år, så hade jag tjänat 198 000 kronor. Det blir 1 500 kr/månad om man slår ut det. Tillsammans med ovan uträkning så ger det en total kostnad (faktisk samt vad jag gått miste om i alternativavkastning) om 2 800 kr/mån.

Varför en ny bil lockar och lönar sig privatleasing?

Vår bil har ingen touchscreen. Vår bil går inte att starta från mobilen. Vår bil har ingen backkamera. Vår bil kan inte fickparkera automatiskt. Vår bil har ingen rattvärme. Vår bil har ingen car-play. Vår bil har ingen autobroms vid detektering av föremål framför bilen. Vår bil har ingen varning i backspegeln om en annan bil ligger i döda vinkeln. Vår bil har ingen automatisk helljusavbländning. Allt detta finns ju som standard om vi köper en ny bil. Men jag tror de flesta kan leva med att vara utan ovan finesser. Och det kan nog vi också egentligen. Eller snarare så tycker jag strax under 5 000kr/månad bara för att få tillgång till en bil känns alldeles för dyrt. Det innebär att hela direktavkastningen jag fick från portföljen under 2021 skulle gå ut, bara till detta (dock inte riktigt sant då sambon ju skulle få betala hälften av kostnaden :)). Ekonomiska som vi är så känns det faktiskt inte försvarbart att leasa eller köpa en så dyr bil i dagsläget.

Istället sneglar jag på att införskaffa den billigaste Hyundaien, en i10, bensindriven. Dock har vi automat idag, och once you go automat - you never go back. Så även om en i10 med manuell spak går att få för 2 095kr/mån så går den för oss billigaste tänkbara modellen på 2 295kr/mån i privatleasing.

Ponera då att vi kör på det, och sedan byter bil vart tredje år (och förhoppningsvis inte får betala massa extra slitageavgifter vid återlämnandet samt att räntan ligger kvar på nuvarande nivå). Vi kommer då inte ha några som helst kostnader för service/reparation. Vinterdäck kommer ju tillkomma, men det blir utslaget på 11 år en kostnad på strax under 65kr/mån.

Totalt, om vi väljer att privatleasa (visserligen en mindre bil än vad vi har idag, men med modernare funktioner) så kommer det kosta oss 2 360kr/mån.



Sammanställningar och resultat. Ny bil eller inte?

Totala direkta kostnader för kontaktköpt bil som rullar i 11 år:
400 kr/mån.

Totala direkta kostnader samt inräknat värdeminskning för kontaktköpt bil som rullar i 11 år:
1 300kr/mån.

Totala direkta kostnader samt inräknat värdeminskning och med hänsyn tagen till missad alternativavkastning för kontaktköpt bil som rullar i 11 år:
2 800kr/mån.

Totala direkta kostnader vid privatleasing av lite mindre, men modernare bil (då även inräknat och periodiserat köp av 2 omgångar vinterdäck över totalt 11 år, sommardäcken kommer ju med bilen):
2 360kr/mån.
 
För att få en uppfattning om totalkostnaden tar jag även med den totala FAKTISKA utgiften (inklusive allt vilket redogjordes för i första stycket) vi hade förknippat med bilägande under 2021.Dvs. skatt, bränsle, trängsel osv. Nedan visar alltså ungefärlig grand total som en ny privatleasad bil kommer att kosta oss i faktiskt pengaflöde:
3 076 kr/mån.

Så beroende på hur man vill räkna så förefaller privatleasing faktiskt vara väldigt förmånligt. Åtminstone så länge räntan är så låg som den är och har varit senaste åren. Skulle jag få sålt min nuvarande bil för 60 000kr, så har jag dessutom min (sambon får ju som sagt ta halva kostnaden om vi skaffar ny, men nuvarande bil köpte jag innan vi träffades så de pengarna tillfaller mig) månadskostnad täckt för fyra år framåt. Så tekniskt kan man säga att själva kostnaden för att få tillgång till den nya bilen kommer vara gratis i fyra år.

Det finns ju såklart ytterligare ett alternativ här, och det är att behålla den gamla bilen. Om man räknar in den stora servicen under året som jag gissar kommer kosta maximalt 15 000 kronor så innebär det att vi ändå kommer kunna spara 13 320kr MER på helåret, jämfört med om vi leasar den nya bilen. Sedan kan man ju köra fult också och helt strunta i servicen (allt fungerar ju som det ska) och kunna spara 28 320 kr jmf. med om vi skaffar en ny...
    Det är de synliga pengarna iaf. Räknar man med fortsatt värdeminskning på nuvarande bilen, med säg 10% om året så är skillnaden nere på  7 320 kr. Men det är ju inte pengar som kan räknas in som investeringsbara, så för att konkludera så har jag att ta ställning till:
 
1) Att kunna spara 6 660kr (min andel) mer på helåret, men köra runt i samma gamla bil. Dock fullt servad och lär rulla många många år till...
2) Gå miste om 6 660kr i sparande, MEN få köra i en helt ny bil samt få 50-70k kronor i handen för försäljning av den gamla bilen. Pengar som faktiskt direkt kan investeras, alternativt periodiseras så att min fasta kostnad (exklusive skatt och försäkring) för bilen de kommande fyra åren blir 0 kr. Vilket räknat på direkta kostnader ger ett ökat sparutrymme per månad om 400kr under samma period.  

Ja, allt pekar faktiskt mot att det blir till att leasa. Kvarstår att testköra och känna att den känns bra, samt se till att undvika att falla i fällan att leasa en dyrare bil. Jag återkommer under året om vad som händer.

Egna tankar? Lönar det sig någonsin idag att köpa en bil kontant? Hur hade du själv gjort i min sits? Vad har ni själva för bilkostnader?

onsdag 05 2022

Året som gick 2021

 Summering börsåret 2021

Ja vilket år vi hade.

Coronapandemin fortsatte att svepa sin slöja över samhället med ömsom borttagningar av restriktioner och ömsom nyinförda restriktioner, införande av covidpass för restaurangbesök och annan galenskap. Vi hann iaf med flertalet restaurangbesök och konserter och föreställningar under sommaren och hösten då coronaläget såg ljust ut. Det var härligt att kunna gå ut igen och få lite kulturpåfyllning. Någon utlandsresa blev det dock inte och vi räknar nu tre år sedan senaste utlandsresan (de senaste 12 åren dessförinnan har vi gjort MINST en utlandsresa per år).

Jobbmässigt så var det hemarbete under hela våren. Sommaren tillbringades inom Sveriges gränser. Efter sommaren och under hösten/vintern har vi haft hemarbete/kontorsarbete ungefär 50/50. Det finns en viss charm eller social effektivitet i att möta kollegorna på kontoret, även om jag faktiskt trivs allra bäst med hemarbete. På det privata planet så har familje och vänträffar återgått till det normala. Även föräldrar (de äldre) har vi kunnat träffa som pre corona under 2021.

I övrigt har det varit ett ganska ordinärt liv i den privata sfären samt jobbmässigt. Så till Börsen.

Årets resultat

Börsens breda index avkastade REKORDHÖGA 40%. Bästa året sedan 2009, då vi återhämtade oss från finanskrisen. Tyvärr gick det (igen) mycket sämre för envar än för index, eller ens medelavanzianen. 


Att avkasta knappt 12% ett år då OMX30 avkastar 29% och breda index (inklusive utdelning) avkastar nästan 40% kan såklart inte vara annat än ett misslyckande. För knappt två år sedan satte jag upp ett automatiskt fondsparande för sambon och det visade på över +30% avkastning under 2021. Hon har loggat in EN gång under året, och det var när vi skulle summera utvecklingen :). Samtidigt som jag själv loggat in i princip varenda vardag under hela året, ibland flera gånger per dag.Med facit i hand hade jag alltså tjänat flera hundra tusen kronor om jag då för två år sedan sålde alla mina innehav och bara köpte samma fonder som jag satt upp i sambons månadsspar...Men! Det hade givetvis inte varit lika roligt. För mig är börsen en hobby, jag gillar att logga in varje dag och se värdeförändringarna dag för dag. Ibland +35k, ibland -151k vilket visades den 6e maj. Det var årets sämsta dag för mig.

Köp och sälj under året

Min hobby är att köpa och sälja aktier, läsa bolagsrapporterna, gissa mig till vad värderingen BORDE vara osv. Köp under året summerade till strax under 1 300 000 kr. Och sålt till strax under 800 000kr, alltså en omsättning på omkring 2,1 miljoner kronor. Köpen per månad fördelades enligt nedan:

Totalt gjordes 168 köp och 33 sälj-transaktioner under året.

Det kan tyckas ironiskt att jag köper och säljer såpass mycket då jag VET och även i tidigare blogginlägg redogjort för att bästa strategin bevisligen är att bara köpa indexfonder och sitta på innehavet, men att lyssna till sin egen predikan är bland det svåraste som finns. Jag har visserligen försökt att vika om nysparandet till breda fonder, men summa summarum för 2021 är att endast omkring 40% av nysparandet åkte in i fonder. Resten blev handplockade aktieköp.

Det ska påpekas att de flesta aktieinköp under året som varit helt nya bolag har gett positiv avkastning, medan nästinstill samtliga köp som varit i befintligt ägda aktier gett negativ avkastning (den klassiska fällan). Även om de nya gått positivt så har de nog ändå inte tillsammans summerat till +40% som börsen i helhet, även om vissa innehav faktiskt gått riktigt bra, såsom Investor som gav över +50% (nytt tillskott till portföljen för övrigt) och  Nitro games som gav över 120% innan jag sålde av hälften av innehavet, resterande hälft ligger i dagsläget på omkring +65%.

Nya innehav (som fortfarande innehas) under 2021:
Tele2, Nitro Games, Investor, Auriant Mining, Evolution, Plejd, Volvo B, Nanocap Group, Ultimovacs, SBB, Peab, Neonode, IBM, SSAB, MTG, Kopparbergs, Kinnevik, Paradox, Activision Blizzard. Av dessa är det faktiskt bara Auriant Mining och Volvo B som ligger på minus sedan köp.

Längre innehav som under året totalt avyttrats:
ABB, Artificial Solutions, Unibap, Nordea, Follicum.

Givetvis fortsätter min otur att hemsöka mig och samtliga innehav utom Artificial Solutions och Follicum, har gått upp +15 till +40% efter avyttring. Just i Unibaps fall så hade innehavet (om jag behållit det tills idag) varit värt omkring +80k kr mer idag än när jag sålde det. Jag verkar ALDRIG lära mig, haha. 

Jag har undvikit swingtrades, men lyckades faktiskt göra omkring +50% på Gamestop under en dag i början av året då hypen var som värst. Dock var det endast på omkring 25k kr investerat kapital. 

Dåliga investeringar under året

Sämsta investeringen, procentuellt sett, var att att jag köpte ett hävstångscertifikat i powercell (omkring x3 i hävstång). Insats omkring 25k. Powercell-kurs vid inköp omkring 175. Kursen gick upp ganska bra i början och jag låg omkring +85% på investeringen som bäst, sedan gick det neråt och stoploss för certifikatet var 136kr (för powercell-aktien) vilket tyvärr nåddes en intradag i oktober, så produkten knockades, som det heter, och 90% av satsat kapital förångades.Surt, med tanke på att kursen för powercell på samma dag stängde över knockout, och därefter legat ganska stabilt på en positiv nivå. Köpet var min respons på en större förlust som gjordes i början av sommaren. Min plan att återhämta förlusten, tyvärr blev det istället dubbel förlust, shame on me.

I reda pengar var följande mina tre största sänken under året;

Follicum har jag skrivit om i tidigare inlägg, och totalt (sedan köp) så kan förlusten summeras till över 150k kr. Ska man räkna från potentiellt värde vid topp så är det omkring 250k. Aktien är nu helt avyttrad och det blev ett sorgligt slut efter över sex års innehav (ägt och köpt på mig sedan IPO 2015). Saniona är ett annat sorgebarn som jag ägt sedan mitten av 2015 och ackumulerad förlust (visserligen ej realiserad) uppgår i dagsläget till omkring 160 000 kronor. Så här krävs flera hundra procents uppgång för att nå break even. Cantargia är inte en lika tråkig historia då jag faktiskt sålde av en hel del av innehavet på toppen i slutet av 2020, och totalt sett (ägt sedan 2017) så ligger jag ändå omkring +45% med nuvarande innehav. Men hade jag sålt rubbet 2020 hade jag såklart haft ytterligare 72k i kassan... Som synes var det inget bra år för Biotech!

Insättningar och utdelningar under året

Totala nettoinsättningar under året summerade till exakt 18 000 kr per månad i genomsnitt. Utdelningarna var på  lite drygt 5 000 kronor per månad i genomsnitt. Jag har av integritetshänseende maskat ut utvecklingen i kronor.



Strategi för 2022

Då jag under året 2021 fyllt på till och från i några av mina sänken så är strategin för 2022 att inte tillföra en endaste krona (förutom om det blir NE, vilket det lär bli :)) till de fem innehav som gått sämst under 2021. Istället kommer jag fylla på de nya innehaven som visar på positiv utveckling (vilket för närvarande är 18st). Utdelningen under året ska jag sätta in i fonder.


lördag 08 2021

Att hålla aktier, reella och fiktiva förluster samt irrationella val

Tittar man på börsen generellt så kan man skönja ett otvetydigt mönster, på sikt går det alltid upp. Som investerare gör man därför ofta klokt i att när man väl gått in, sitta kvar på sin investering för evigt. Även om detta historiskt har gällt för börsen som helhet så kommer det ju såklart alltid finnas aktier där detta INTE är sant. Bolag går ju faktiskt hela tiden i konkurs, eller tvingas till nyemission efter nyemission för att hålla verksamheten flytande. 

I det här inlägget tänkte jag visa på några investeringar jag gjort där jag frångått den här regeln och vad det kostat mig i missade vinster men även visa på några exempel på undantag som bekräftar regeln, alltså investeringar där jag trots att jag varit passiv, ändå förlorat stort. 
Detta blir ett lite deppigt inlägg, men kanske någon finner det informativt trots allt.
 

Investeringar där jag borde hållit ut längre 

Galenskapen

Omkring april, 2017, så hade börsen gått starkt under en period, och jag fick för mig att en krasch var nära förestående. Jag valde då att sälja många av mina bästa innehav och nedan är en liten redogörelse för några av dessa.
 
Det första exemplet är Powercell.
Här gick jag in redan 2015 med ett gav på 4,6kr. Antal 5037st. Anledningen till investeringen var att jag trodde stenhårt på vätgasdrivna båtar, bussar, flygplan, telemaster, reservaggregat osv. Aktiekursen gick upp ganska kraftigt första året, men sedan hände inte så mycket följande år och affärer lös med sin frånvaro. Då kursen återigen började stiga, mot mitten av 2017, samtidigt som jag var säker på att börsen skulle krascha så kände jag mig helt enkelt nöjd med en nästan 800%-ig utveckling och sålde rubbet på 34,5kr.
Ekonomiskt ett helt fel beslut som ni kan se på grafen. Hade jag istället väntat ytterligare fyra år och sålt på toppen så hade jag tjänat över 2,1 miljoner kronor.

Vad gjorde jag för pengarna då? Jo, köpte obligationer till 7,5% årlig ränta :).


Nästa exempel är Advanced Micro Devices (AMD).
Inträde i början av februari 2015, till pris om $3. Jag tyckte helt enkelt att de var oförtjänt nedtryckta och hade varit så under en längre tid. Visst, Intel vad ohotad etta men konsolmarknaden och budgetsegmentet var AMDs marknad och de hade en helt nu CPU på G som återigen skulle kunna utmana Intel, de kallade den "Ryzen".
Processorn blev ju en succé, speciellt senare iterationer, men jag var alldeles för het på gröten och sålde ut mig strax efter 100% i vinst. Försäljningen var inte rationell på något vis utan som synes så sammanföll den med övriga försäljningar kring samma tidpunkt. Allt grundade sig på att jag "kände på mig" att börsen som helhet skulle vända ner, så därför sålde jag av mina bästa investeringar.
 
Hade jag behållit aktierna och sålt på toppen fyra år senare så hade det inbringat omkring 650 k kronor.

 Näst på tur är Hexatronic.
Inhandlades i november 2015 till priset 13,5 kr. Bolaget hade tappat nästan 50% av värdet från året innan men visade nu återigen starka siffror, och utbyggnaden av IT-infrastruktur runt om i världen fortsätter ju än idag så det var ett givet köp.

Det här var en del av min "crazy Ivan" när jag trodde att toppen var nådd. Såldes samma dag som innehavet i Powercell samt många andra topp-innehav i portföljen. Hade jag behållit aktierna så hade de varit värde omkring 200k kr mer än vad jag fick när jag sålde dem.

Vi fortsätter resan med Mycronic. Detta var vid tiden ett av mina favoritbolag då de tillverkar en väldigt nischad produkt som de nästan har monopol på och som är starkt efterfrågad av världens digitala paneltillverkare. Majoriteten av posten inköpt redan i början av 2014 till omkring 18kr. Rubbet avyttrades till 92kr i maj 2017.

Hade jag behållit och sålt allt idag så hade det inbringat 130k kr mer än vad jag fick då.

Nästa är Note, som införskaffades i början av 2015 till 9kr. Jag kände inte alls till bolaget vid tiden för inköp utan just den här investeringen gjordes genom att jag sorterade small-capefter lägst P/E och Note låg i topp fem på listan. Jag gillar elektronik (vilket de tillverkar) så det fick bli köp. Såldes som det mesta av under 2017, utan egentlig anledning.

Hade jag haft kvar allt och sålt idag så hade jag fått omkring 210k kr mer än jag fick då.

Övriga felsälj

Det var inte bara under 2017 som jag sålde av aktier i fel tid, utan tänkte även visa två exempel från senare tid.
 
Först ut är Peptonic, som idag är ett bolag som säljer produkter inom kvinnohälsa. Då var det mer nischat mot att sälja fuktkräm för vaginor. Hade haft bolaget på span sedan flera år tillbaka och i samband med misslyckade medicinska studier så rasade bolaget med 90% något halvår tidigare. Nu hade man dock stakat ut en ny väg framåt, man skulle sälja produkten som en receptfri kräm istället. Även om man inte kunde påvisa medicinsk effekt så fanns där ändå en effekt, så ja receptfritt öppnar ju ännu fler dörrar tänkte jag och tog position.

Det blev i princip en nollsummeaffär. Två års väntan var tydligen för lite, hade jag bara hållit ut något år längre så hade det kunnat bli en bra affär.

Sist ut i exemplen om förtida försäljning har vi Atomera. Ett bolag jag gick in i under 2017. Det var ett ganska nypublicerat bolag på Amerikanska börsen som har en patenterad teknik för att förbättra prestandan i microchips (processorer). En genomsnittlig köpkurs på omkring $3,8. Men efter att ha varit ägare i tre år, utan några större affärsmässiga genombrott i företaget och en glidande kurs så tryckte jag på säljknappen på väg hem från jobbet en eftermiddag, där ungefär en månad före Coronakraschen. Säljkurs $5,15, så var iaf lite glad att jag åtminstone inte gått back. Att aktien nästan exakt på dagen ett år senare skulle stå i nästan $50 hade jag ju aldrig kunnat drömma om.

Ponera att jag hade sålt på toppen, $47. Jag hade då tjänat 330k kr.
 

Det är dock inte alltid rätt strategi att inte sälja

Jag har nu visat några exempel från min depå där jag sålt alldeles för tidigt, antingen för att jag varit otålig på att kursen legat och skvalpat, för att jag trott mig vara ett orakel eller bara för att jag varit nöjd med den procentuella utvecklingen och velat "casha in" hela vinsten.
Nedan följer några exempel på då jag suttit på aktier länge, men trots det fått negativ utveckling.
 
Först ut är Starbreeze, som är ett spelbolag (alltså nöjesspel man spelar på dator/tv/telefon, inte casinospel). De hade vid tiden för första inköp en mycket bred spelportfölj med flera toppsäljare samt en gren som utvecklade VR-utrustning och ett VR-upplevelsecentrum i Dubai. Framtiden såg mycket ljus ut. Första köpet gjordes i mitten av 2014, till priset strax under 3kr. Man gjorde dock en del felsatsningar, växte osunt mycket på personalsidan och la i princip all vinst och mer därtill på VR-projektet. Man fick licens för och började utveckla ett spel som skulle utspela sig i "The Walking dead"-universumet (för er som missat den TV-serien så rekommenderas den starkt, åtminstone de första fyra säsongerna). Utvecklingen av detta spelet kostade dock enorma summor och man sålde av inkomstbringande spel och licenser för att fortsätta bekosta spektaklet och för att marknadsföra spelet. Strax innan spelsläpp så tog aktiekursen ett glädjeskutt och då var man iaf smart nog att sälja av en del av innehavet, men några vinflaskor senare, med dumheten tillbaka så började jag köpa på vägen ner. Spelet blev som de flesta säkert kan ana en flopp och bolaget sattes i rekonstruktion. Hela innehavet såldes till kursen 1,94 efter ett glädjeskutt då det stod klart att bolaget skulle klara sig från en konkurs.

Sist ut i detta inlägg är ett av mina längsta innehav och det som jag trott på in i det sista. Det gäller Follicum. Ett bolag som kom till börsen i början av 2015. Ett biotechbolag som då hade en peptid som visat god effekt mot håravfall och som hämmare för hårväxt. Det var framförallt potentialen att med en kräm kunna bli av med oönskad hårväxt som jag såg potentialen i. Visst, de var i fas1, så långt kvar till produkt men jag köpte in mig med en "liten" post om 20k kr (var väl det som var över från lönen just den månaden).

Men den lilla harmlösa investeringen växte med åren då de gjorde totalt sex stycken nyemissioner under fem år (som jag deltog i, osäker på om det var fler men där jag avstod). Och varje nyemission var ju i många fall en brutal sådan med ibland 100% utspädning så investeringen på strax under 20k kronor blev med åren 90 000 kronor. Med lite uppgång senaste året så var värdet på investeringen omkring 250 000 kronor den femte maj i år. Den säljprick som syns i grafen nedan var bara ca 5% av innehavet som jag avyttrade för att få loss några tusenlappar för att komma under belåningsgraden för 2% då ett annat innehav hade sjunkit.

Hursom, det väntades resultat från FAS2 i hårstudien vilken dag som helst nu. Företaget hade för bara några veckor sedan anställt en ny VD, ledningen uttryckte stor självsäkerhet kring studien och man skulle deltaga i ett seminarium om "kommersialisering av läkemedel". Så de mörka molnen på himlen kändes väldigt avlägsna.


Så kom resultatet, och vilket resultat det var, ingen signifikant effekt på produkten.

Från omkring 230k kr i värde ner till 77k. I princip ett års fasta utgifter för boende och basic living utraderat på en dag.

Efter sex år i bolaget och med en reell förlust om 81 000 kronor så tackar jag för mig. Ibland lönar det sig inte att ligga länge i ett bolag. Visst, det här var ju ett förhoppningsbolag redan från start, vilket är en viktig parameter i sammanhanget. Med det sagt så kan även bolag med stadiga intäkter ändå prestera noll eller negativt över tid, så vid stockpicking kan man inte lita på att tid i en aktie alltid kommer betala sig. Är man indexinvesterad vill jag dock hävda att det över en längre tidsperiod (15+ år) nästan garanterat kommer vara klokt att ligga kvar oavsett vad som händer.


Summering

Om jag bara hade struntat i att trycka på säljknappen vid de fem tillfällena 2017 (de första fem exemplen) så hade jag idag haft över tre miljoner kronor i högre portföljvärde. Jag har inte orkat räkna ihop värdet av samtliga aktier som jag sålde 2017 och 2018 eller för den sakens skull ännu senare, men tittar jag på kurserna för samtliga bolag jag sålt då har de flesta gått upp med flera hundra procent sedan jag sålde dem, så totalt har jag nog gått miste om över fem miljoner kronor i ökat portföljvärde genom att sälja istället för att hålla.

Ni kanske tänker att jag genom att sälja mycket samtidigt har undvikit förluster? Nej, tyvärr är det inte så, utan jag har i princip bara sålt aktier som gått plus förutom de två jag visat här på slutet. Jag har fortfarande flera aktier i depån som ligger på -50%, -60% och -80% i utveckling.

Helt fel strategi, att sälja det som går bra och hålla det som går dåligt, jag vet, men det är svårt att ta det där steget att realisera en faktiskt förlust.
Det är givetvis nåt jag måste jobba på och vid varje månadsinsättning så slits jag mellan att investera i globala fonder, stabila bolag, eller det där lilla förhoppningsbolaget som ju KAN bli så bra, eller kanske fylla på lite i något av de dåliga innehaven, för nu är de ju så billiga... Det är en ständig kamp mellan två viljor.






söndag 10 2021

Året som gick 2020

 Året 2020 började som vilket år som helst. Börsen fortsatte upp och nådde nya höjder ett par månader in på året, för egen del var det en uppgång på omkring 8%, innan den svarta svanen dök upp. Man hade ju hört om ett nytt virus i Kina i slutet av 2019, och under början av 2020 så fortsatte nyhetsrapporteringen med att enstaka fall dök upp världen runt. Nya virus uppstår ju titt som tätt i den här delen av världen. Om vi bara ser till coronavirus så hade vi SARS år 2003 och sedan MERS år 2012. Så de flesta, mig inklusive tänkte väl att det inte var någon "big deal" även den här gången. Men oj så fel vi fick. 

 Pandemins påverkan på samhället

I början av pandemin visste vi ju inte riktigt hur brett det nya viruset skulle slå, hur farligt var det, hur smittade det osv. Tidigare coronavirus som SARS hade 10% dödlighet bland smittade och MERS över 30%. Jämför det med vanlig säsongsinfluensa (förkylning) som ett dåligt år har en dödlighet på 0,2%. Av de som bekräftats smittade med Covid19 så är det globalt omkring 2% som avlidit som direkt eller indirekt följd av viruset. Givetvis är antalet som ej testats men ändå blivit sjuka och sedan tillfrisknat mycket stort så den verkliga dödligheten i populationen går ännu inte att beräkna, men ligger troligtvis mellan 1%-0,5%.

När det väl stod klart att detta var en pandemi och att viruset hade en relativt hög dödlighet så sattes åtgärder in som man knappt kunnat drömma om ett år tidigare. I Kina så svetsades dörrar hos smittade igen, Italien satte hela städer i militär karantän, i princip all flygtrafik i världen stoppades, gränsen mot våra nordiska grannar stängdes, alla konserter ställdes in, pubar, barer och köpcentrum fick stänga. I Sverige var visserligen restriktionerna till en början inte lika hårda. Man fick inte gå på konsert eller bio eller dricka alkohol efter klockan tio på kvällen på krogen, och vartannat bord på restaurangen skulle vara tomt från gäster. Men att trängas i kollektivtrafiken eller på Gekås var tydligen helt okej.

 

En bit in i mars började paniken och folk började även här i Sverige att hamstra varor från butikerna. Toapapper var särskilt eftertraktat, och ja man vill ju inte vara utan papper när man gjort nummer två så även vi köpte på oss en bal trots att vi hade en oöppnad hemma sedan tidigare.

 

Ett öde Times Square.

Samtidigt som underhållning, resande, fysisk shopping och fabriker stängde ner världen runt så började stödpaketen att hagla. I USA var det över 40 miljoner arbetslösa framåt senvåren, och då de saknar Sveriges system för arbetslöshetsförsäkring så klubbades ett stödpaket på över tre tusen miljarder dollar som bland annat gav "låginkomstfamiljer" (vi snackar en årsinkomst under $150 000, så med svenska mått mätt snarare en medelklassfamilj) en direkt utbetalning på 3 600 dollar samt att alla som blivit av med jobbet fick en form av federal arbetslöshetsförsäkring på $600 per vecka (oavsett tidigare lön), utöver eventuell egen försäkring och det som deras delstat ger (i medeltal $340 per vecka). Nu står ju inte längre dollarn i 10 kr så som den gjorde då, men nog var det en schysst nivå, faktiskt såpass schysst att debatten under sommaren handlade om att många som nu var arbetslösa och tidigare jobbat inom serviceyrken hade MER pengar att röra sig med än när de jobbade.

 

Arbetslösheten nådde omkring 15% i USA när turismnäring, event och restaurangnäringen kollapsade.

Utöver stöd till individer så genomfördes enorma skattelättnader för företag och stora satsningar på sjukvård. Här kan du läsa om hela paketets innehåll.

Senare under året kom ytterligare ett stödpaket på omkring 900 miljarder dollar, som även det innehöll en direkt utbetalning till varenda folkbokförd amerikan på $600 samt fortsatt extra arbetslöshetsutbetalning, fast nu sänkt till $300 extra per månad från tidigare $600. Man la även sju miljarder dollar på utbyggnad av bredband. En mycket blygsam satsning i sammanhanget, tycker iaf jag. Mer detaljer om detta höstpaket går att läsa här.

I Sverige fick vi också kraftiga stödpaket, på över 300 miljarder kronor, bland annat infördes ett så kallat permitteringsstöd som innebar att staten tog 60% av företagens lönekostnader samtidigt som personalen kunde gå ner till 20% arbetsvecka. I princip innebar det att många företag lät majoriteten av sin personal gå hemma, arbetsbefriade med 90% av lönen. Hundratusentals arbetstagare fick alltså plötsligt ledigt från arbetet och kunde pyssla med annat. Samtidigt gjordes "förbättringar" i A-kassan så att även de som valt att inte vara medlemmar nu skulle vara berättigade till full ersättning ändå. Vi som varit medlemmar, aldrig nyttjat och betalat försäkringen i tiotals år fick istället en höjning av avgiften samtidigt som ersättningsbeloppen höjdes. Staten tog över sjuklöneansvaret och karensdagen avskaffades partiellt.

Flera av mina grannar var nu hemma hela dagarna och det började byggas verandor och renoveras invändigt. Jag var själv och besökte bygghandeln vid några tillfällen under senvåren och det var verkligen packat med kunder. Själv blev jag dock inte permitterad utan vi jobbade på som vanligt, så jag fick inte njuta av någon tidig semester. Dock märktes det i kollektivtrafiken och inte minst vid lunchrestaurangen att något extraordinärt hade hänt. Mot sommaren var det kanske en tiondel så många som reste kollektivt som normalt, på uteserveringarna syntes däremot inte krisen av under sommaren. Efter sommaren har även mitt jobb, precis som en stor del av världen, övergått till hemarbete och digitala möten.

 

Vad gör man när man är ledig från jobbet med full lön och det råder pandemi? Man tar tag i det där byggprojektet så klart!
 

Jag har än idag en bekant som jobbar inom eventnäringen som är arbetsbefriad med full lön. Hen har alltså haft "semester" i nu över sju månader. Detta är i kommunal regi så hen har väl haft tur antar jag. Inget privatägt bolag hade väl behållit oproduktiv personal så länge... Kan ju erkänna att jag är en smula avundsjuk, men hemarbete är faktiskt också ett privilegium, som jag trivs mycket bra med.

Även Europeiska unionen har ju såklart kommit med stödpaket, på nära två tusen miljarder euro. Det inkluderar dock stora satsningar på grön energi och en stor del av pengarna är lån som man tänker ska betalas tillbaka. Detta är väl anledningen till varför dollarn tappat omkring 16% av sitt värde mot kronan sedan mars 2020, samtidigt som euron "bara" tappat omkring hälften så mycket under samma period.

Börsåret 2020

Det var sannerligen en berg och dalbana. Året började som sagt med en uppgång på nästan tio procent, för att därefter vända skarpt nedåt. Jag måste erkänna att trots att man förlorade stora summor pengar varje dag så var det fascinerande att följa nedgången.

 

Såhär såg nedgången ut från toppen till botten för egen del.

 
Den 12:e mars kom en rejäl sättning på världens börser. Stockholm tappade nästan 11% och för egen del blev jag lite drygt 200 000 kronor fattigare på en enda dag.

En vecka efter den historiska kraschen så handlades den norska kronan till rekordlåg kurs, på 85 öre. Hade jag haft likvider hade jag köpt DNB eller någon annan norsk aktie, men kontot var tyvärr helt tomt.


Alla stängda fabriker, flyg på marken och hemarbete, innebar att efterfrågan på olja minskade dramatiskt, och den 20:e april så var priset på olja för en kort stund negativt $37 per fat. Man fick alltså betala för att bli av med oljan.

 

Den 23:e mars, med en nedgång i portföljen på 34%, flera årslöner utraderade och inga pengar att köpa för på kontot så vände det. Och uppgången var lika plötslig som nedgången. -34% i mars följdes av en uppgång på 61% fram till den 31:e december.

Jag förde över det lilla jag hade från sparkontot (omkring 120k kr) och bottenfiskade lite BMW, EQT, H&M och Swedbank precis på botten. Tyvärr sålde jag av både EQT och BMW alldeles för tidigt och köpte istället Bayer nästan på toppen. Så den "traden" ligger på +- 0 i dagsläget. Såhär i efterhand så skulle man satsat allt i Tesla istället, haha. Då hade mina 120k idag varit värda 883 000, inklusive dollarförsvagningen.

Summering av året

Trots ett år med inställda evenemang och sociala tillställningar samt berg och dalbana på börsen så var 2020 utan tvekan det absolut roligaste året rent investeringsmässigt. Känslan att se -200 000 kronor på kontot ena dagen, världspanik och domedagsprofeter, för att några veckor senare se saldot öka med flera månadslöner dag för dag, ja det är en väldigt speciell och härlig känsla, som får en att leva lite extra. 

Jag hade givetvis inte varit lika munter om året slutat på -34%, men jag kan inte minnas att jag ens för en sekund, även då det såg som allra mörkast ut tänkte att jag skulle sälja allt och gräva huvudet i sanden. Istället försökte jag på alla sätt få fram pengar som jag kunde köpa för. Jag avslutade till och med ett gammalt HSB bospar-konto (12 000 kronor) genom att personligen besöka ett bankkontor, bara för att få loss lite pengar att kunna investera. Och det slutade ju till och med att jag länsade sparkontot och köpte innehaven enligt ovan bild, vilket såklart var ganska riskfullt.

Såhär i retrospekt är jag mest irriterad och ledsen över att jag inte köpte teknikaktier såsom Tesla eller FAANGM som gått vansinnigt starkt under pandemin. En apa kunde ju förstå att dem skulle gå bra. Speciellt Tesla var jag väldigt sugen på att köpa just under april efter att ha läst en bok om Elon Musk och hans entreprenörskap, men jag tyckte den såg dyr ut, och då hade den dessutom redan stigit omkring 100% från botten. Jag har tyvärr svårt att köpa efter magkänslan och det är något jag ska behandla i framtida inlägg. Men för att sammanfatta året så slutade jag på +26%. Det är ändå med mina mått mätt ett väldigt bra år!

Lyckades du bottenfiska några bolag?

lördag 09 2021

Drömmen om ekonomisk frihet

 Jag har under många år haft en fond- och aktiedepå. Den har kontinuerligt fyllts på via automatisk överföring och fondköp. Ibland har jag fört över klumpsummor som gått till att köpa aktier. Det har för mig varit en hobby, en rolig aktivitet. Jag har läst in mig på vissa bolag, räknat på case och ibland investerat efter detta. Det har dock aldrig tidigare funnits en plan med mina investeringar. Jag har mer sett det som en form av privat pensionssparande, pengar som man kanske någon gång i framtiden kan nyttja för att sätta lite guldkant på tillvaron. Det var först för ett par år sedan som jag kom i kontakt med bloggvärlden och fick kännedom om de tusentals människor i vårt land och miljontals världen över som helt slutat förvärvsarbeta och istället lever på den avkastning som deras investeringar genererar. Det var inte lottomiljonärer eller folk som sålt sina företag för mångmiljonbelopp, utan helt vanliga arbetande personer som genom ihärdigt sparande, kapade levnadskostnader och målinriktat sparande till slut kunnat lämna ekorrhjulet bakom sig. Om dem kan så kan väl jag tänkte jag, och så var drömmen född. 

Att inte behöva lönearbeta

 

Nej, det här är inte min arbetsplats. Jag har ett eget rum i fräscha lokaler, men jag hade nog inte suktat efter friheten i mindre drag om jag hade suttit såhär nio timmar om dagen.

Men att inte lönearbeta för ju med sig den lilla "detaljen" att man blir utan inkomst, och nej jag vill inte leva ett fattigt liv, som bidragstagare. Det känns varken schysst mot samhället eller moraliskt korrekt. Jag vill heller inte vara begränsad i mitt liv på det sätt som vänner jag känner som varit långtidsarbetslösa är. De kan ha svårt att få ekonomin att gå ihop, kan inte följa med på event, tvingas inställda sig på meningslösa AMS-aktiviteter, kan inte köpa den där saken de verkligen behöver, eller i värsta fall, kan inte ge sina barn de mest basala ting. Och nu snackar vi inte en ny iPhone vartannat år, eller just den där märkeströjan, utan det kan handla om att de inte kan följa med på någon utflykt eller tvingas gå i "trasiga" skor. Om just det senare faktiskt existerar i Sverige låter jag vara osagt, själv har jag inte sett det och jag växte upp i ett av Sveriges fattigaste områden.  

Kort sagt så vill jag ha ett liv där jag har mer pengar att röra mig med varje månad än det stipulerade "normalbeloppet" som år 2021 uppgår till 5 016kr.  Nu inkluderar ju visserligen inte detta vad man även kan få i exempelvis bostadsbidrag, vilket kombinerat utgör det så kallade "existensminimum", vilket  man får automatiskt om man ex. går på socialbidrag. På grund av detta så KAN summan som staten betalar ut till någon som saknar inkomst och tillgångar faktiskt överskriva den summa som jag själv lever på varje månad, trots att jag förvärvsarbetar 100% och inte får en krona i bidrag (ränteavdraget är ju ett skatteavdrag, inget bidrag). Men jag tänkte inte fördjupa mig mer i rimligheten kring de ekonomiska bistånden i Sverige än såhär i detta inlägg, tillbaka till ämnet.

Så jag vill alltså leva på mer än existensminimum samtidigt som jag inte är till belastning för samhället, samtidigt som jag  är verkligt fri, dvs jag behöver inte stå till arbetsmarknadens förfogande. Jag hade gott kunnat klara mig som en så kallad baspensionär (dvs den pensionärsgrupp som har det sämre ställt än medelpensionären) som år 2021 får ut 12 300 kr efter skatt (sedan tillkommer bostadstillägg). Men då jag har minst 30 år kvar innan jag juridiskt kan börja ta ut pension så är det än så länge inte ett alternativ.

 Varför jag vill vara fri 



 Anledningarna till varför man vill sluta jobba är helt individuella för envar. Många vill säkert inte ens sluta jobba även om de fick möjligheten (tänk företagsledare som Elon Musk). Själv handlar det om att jag aldrig mår så bra som när det är helg och semester. Jag har haft ganska många jobb, sex stycken, under en hyfsat kort karriär (<15 år i arbetslivet). Och då räknar jag inte in sommarjobb och liknande som jag hade under studietiden. Alla jobb jag haft har varit bra jobb, jag har aldrig haft ångest över att behöva gå till jobbet eller känt att jag inte har trivts. En del jobb har jag till och med älskat och kan sakna många delar av dem såhär i efterhand.
Jag har dock aldrig känt det där "wow, här gör jag verkligen skillnad, här på jobbet mår jag som allra bäst, jag vill aldrig åka hem". Jag har full respekt för att om man som löntagare faktiskt skulle känna så, så är incitamenten för att sluta lönearbeta mycket mindre, för varför sluta med något som man älskar och mår bra av?

Men för mig och många andra så är det INTE så vi känner på jobbet. För mig kokar det  helt enkelt ner till att om jag fick välja mellan att lönearbeta åt någon annan (vilket man ju gör när man är anställd i någon annans företag) 8-17, fem dagar i veckan, eller vara arbetsbefriad, så är det inget att snacka om. Jag hade valt att vara fri. 

Hur friheten ska förvaltas

Det kan låta minimalistiskt, men min dröm om frihet är inte att festa varje kväll eller resa jorden runt, det har jag redan gjort. Istället är det en längtan efter att starta ett eget bolag inom IT och utveckla detta i den riktning och takt som jag själv önskar. Samt såklart att inte ha några måsten i vardagen. Inga möten som skall hållas, inga presentationer som skall förberedas, inga system som skall repareras. Att kunna sova till tio på morgonen, sitta och dricka mitt morgonkaffe på verandan och lyssna på fåglarna, gå på en lång promenad mitt på dagen, och sedan pyssla med det jag gillar helst. Och om jag någon dag inte känner för att ägna mig åt "företaget" så kan jag se en film, spela nåt spel, eller läsa en bok. Ja, varför inte kanske hoppa på någon utbildning för skojs skull? Det viktiga är inte vad jag gör, utan det viktiga är att jag kan göra precis vad jag själv känner för i just den stunden.

Hur friheten ska uppnås

 


Vägen till ekonomiskt frihet ser jag som en tvåstegsraket, som jag även beskriver kortfattat på sidan investeringsmål.

Steg ett i min resa kommer bli att kunna vara ledig en extra dag i veckan utan att minska min disponibla månadsinkomst, därav namnet på bloggen, 52 dagar. Detta delmål ska uppnås genom att köpa avkastningsaktier som kan täcka det inkomstbortfall som arbetstidsförkortningen medför.

Steg två, vilket alltså är det långsiktiga målet, ekonomisk frihet, innebär att jag helt lämnar löneslaveriet och lever livet på mina villkor. För att uppfylla detta mål siktar jag på att tillämpa en variant av den så kallade 4%-regeln.

För att över huvud taget kunna nå något av målen måste jag ha en någorlunda ordnad ekonomi (utgifterna behöver vara hyfsat stabila över tid) samt att onödiga utgifter i största möjliga mån ska undvikas. I inlägget Vad det kostar att leva beskriver jag hur jag har minskat mina utgifter samt vad för inkomster och utgifter jag har. 

Vad är 4%-regeln?

4%-regeln som inte är en regel utan en teori, är känd inom finansvärlden och togs fram speciellt för personer som ämnar att gå i pension i USA för att se hur stort kapital de behövde. Kort förklarat så är det en samling studier som visar att om man årsvis kan leva på 4% av sitt startkapital (med tillägg för inflation varje år) så kommer kapitalet att med 95% sannolikhet räcka MINST 30 år. 

Konkret så innebär det att om du tar alla dina kostnader under ett år (som du behöver för att leva) och multiplicerar dem med 25 så får du fram det belopp som krävs för att du ska kunna gå i permanent pension. Ingen hänsyn har dock tagits till uttagsavgifter/courtage, vilket kan vara värt att ta med i beräkningen. 

Ett räkneexempel

Du har en månadskostnad (alltså exklusive eventuellt sparande) för att leva ditt liv på 19 000 kronor. Då är alla dina räkningar, boendekostnader, årsförsäkringar, kost, nöjen osv betalda. Din årskostnad är således 228 000 kronor. Multiplicera nu detta med 25, och vi får fram att du behöver ett kapital på 5 700 000 kronor för att kunna leva på dina pengar enligt 4%-regeln, dvs med 0 kr i övrig inkomst. 

Själva uttagen grundar sig på att då man nått detta belopp maximalt tar ut 4% (19 000 kronor per månad i detta exempel) av STARTBELOPPET varje år, med uppräkning för inflationen (ex. KPI). Så år ett tar du ut 19 000 kronor per månad. År två tar du ut 19 000 kronor * inflationen. Säg att inflationen är 2%, då kommer du alltså år två kunna ta ut 19 380 kronor per månad (19 000*1,02).

Värt att tänka på är att om dina uttag innebär extra kostnader, exempelvis uttagskostnader eller courtage för försäljning av aktier så behöver du räkna av dessa mot summan du tar ut. Likaså tas ingen hänsyn till skattekostnader. Har du pengarna i en KF eller ISK så försvinner ju f.n. 0,375% i skatt varje år. Så 4%-regeln blir snarare en 4,375%-regel. Vidare kan det vara knepigt att beräkna den faktiska inflationsnivån, enligt SCB är den f.n. 1,2% på årsbasis, samtidigt som min kommun ska höja VA & sop-taxan med 6,5% i år, så vad den verkliga inflationen är kan ju diskuteras.

De studier som gjorts (man har testat regeln från historiska datum) visar att det i 90% av alla testfall kommer finnas MER pengar kvar i portföljen efter 30 år än det fanns vid startdatumet för uttag. De enda testcase där portföljen var lägre än startbeloppet efter 30 år var om man började sina uttag åren 1929, 1937, 1965 eller 1966. Man ska alltså ha maximalt otur och i princip börja sina uttag på toppen av en börscykel för att "regeln" inte skall fungera.

Studien som visar enskilda utfall enligt 4%-regeln med en mängd olika startår. Som synes så var det endast fyra stycken (årtalen i stycket ovanför) där beloppet efter 30 år var lägre än startåret.
 

Grundförutsättningen för regeln är att man har en investeringsportfölj som består av 60% aktier och 40% räntepapper(obligationer) och att både aktier och räntepapper består av ett brett spektrum (tänk indexfonder) bolag. Studier har dock visat att en portfölj bestående av högre aktievikt, till och med 100% aktievikt i nästan alla fall kommer att prestera bättre än en 60/40 portfölj. I våra tider med nära noll-ränta så förefaller det relativt självklart. Själv har jag en portfölj bestående av just 100% aktier/aktiefonder, men då får man räkna med att värdet kan svänga rejält vissa volatila år (som 2020). För övrigt är inte obligationer någon garant för icke-volatilitet vilket jag skriver mer om i inlägget min investeringsresa.

Ytterligare en grundförutsättning är att man har studerat USA-marknaden. Jag såg någon annan studie som även jämfört med andra marknader såsom den svenska och på den svenska marknaden så var det positiva utfallet endast 86%, dvs i 14% av fallen så var portföljen mindre värd vid sluttiden än vid starten. För den spanska marknaden tror jag det endast var 66% positivt utfall. 

Värt att komma ihåg också är att värdet är i nominella termer, man har alltså inte gjort någon uppräkning för inflation av slutvärdet. Så om man startar med en miljon dollar 1929 och slutar med en miljon dollar 1959 så har ju pengarna givetvis minskat i värde på grund av inflationen.

Min variant av 4%-regeln, som mynnar ut i 3,03%

Med bakgrund av hur regelns tillämpbarhet på Svenska marknaden inte är lika träffsäker som den amerikanska samt med hänsyn tagen till svenska investeringsskatter, inflation samt för att verkligen kunna känna sig trygg i mitt val så kommer mitt mål vara att nå ett kapital som medför att endast 3% av beloppet skall kunna täcka mina levnadskostnader. Det medför att jag istället för att multiplicera min årskostnad med 25 behöver multiplicera den med 33. Då mina levnadskostnader så som jag lever idag ligger på 12 600 kr per månad ger det att jag kommer behöva ett kapital på minst fem miljoner kronor för att kunna "checka ut" med full komfortabilitet, även om det, som jag redogör för i länken ovan, enligt den ursprungliga 4%-regeln samt kombinerat med ett par andra parametrar, potentiellt skulle kunna vara möjligt redan vid ett kapital om 3,1 miljoner kronor.