Och investeringarna går bra?

 Halvårssummering

Titeln, ja den frågan fick jag häromveckan av en bekant och kunde inte hålla mig för skratt. Inte nog med att jag under 2022, börsåret då i princip alla blev miljonärer och breda index avkastade +40%, själv bara avkastade inte ens hälften. Hittills i år har det gått riktigt åt pipsvängen.

Portföljen står just nu på -23% för året, och i reda kronor motsvarar det mer än en hel årslön, brutto. För den summan jag hittills i år förlorat så hade jag kunnat leva i tre år med alla de totala utgifter jag har under ett vanligt år, se mina fasta kostnader. Istället är de nu väck, borta, kanske kommer de aldrig åter.

Början av året

Jag minns nån gång i början av året, portföljen närmade sig tre miljoner kronor. jag tänkte att, jäklar, bara ett par mille till, kanske inom fem år, så kommer jag kunna leva på min portfölj. Jag kan sluta jobba, eller jag kan iaf med hundra procents garanti gå ner till 50% tjänst och ändå leva livet. Detta var inom räckhåll, framtiden såg ljus ut. Trots alla felsteg och snedinvesteringar jag gjort under åren (ja, jag är en riktigt usel stockpicker). 

Men, så började nedgången och hotet om en Rysk invasion av Ukraina. Jag trodde verkligen in i det längsta att Putin aldrig skulle vara så korkad att han skulle gå full retard mot Ukraina, så dagen innan börsen i Ryssland stängde köpte jag till och med MER Rysslandsfonder. Idag har jag omkring 50 tusen kr i Rysslandsfonder som sannolikt i realiteten är värda 0 kr. Som mest var de värda uppåt 90 tusen kronor.

 

Hacket i kurvan i mitten var pga ett tekniskt fel hos Avanza.

 

Buying bonanza

Under februari, mars och däromkring så sålde jag bilen, flyttade över allt sparkapital från sparkontona in i Avanza och köpte för glatta livet, totalt var det omkring 100 000 kronor. Det blev köp i SSAB, Kinnevik, Roblox, Amazon, Microsoft, Netflix, Metaverse (Facebook), Sinch, Stillfront, MTG, Readly, Storytel, PEAB, Ericsson, Unity, SBB, Activision, Embracer och Kopparbergs. Nu är pengarna helt slut och av ovan köp har det mesta gått åt skogen. I vissa fall -50% och i dagsläget är det bara MTG, Unity, Kopparbergs och Activision som ligger på plus, tyvärr var detta de mindre posterna. Så i pengar räknat kan man säga att jag kastat 50k kr i sjön. Hade jag bara väntat till idag hade jag fått i princip dubbelt så många aktier som när jag köpte.

    Jag har även tagit en ganska stor bet (omkring 200k kronor) på BAYER (med lånade pengar) och ett tag såg det riktigt bra ut, med en nästan 40%-ig uppgång, men just nu ligger det på en mer modest uppgång om ca 15%. Kluven till om jag ska sälja eller ej men väljer nog att ligga kvar åtminstone året ut.

 

 

Några av årets inköp. Usel timing, uselt urval.

Årets förluster

Nedgången har ju varit ganska generell och även om jag äger många aktier så ar allt gått ner, dock har mina "favoriter", eller mer korrekt, de rötägg jag investerat mest kapital i, haft ett riktigt katastrofår.

Opticept, som jag ägt sedan börsintroduktionen (hette Optifreeze då) låg på omkring 90kr/aktie vid årets början. Idag ligger de på runt 40kr/aktie, så förlusten där är omkring 80 000 kronor i år (orealiserad vinst, ligger fortsatt plus räknat från inköp). En annan aktie som nästan slaviskt följt Opticept är Acconeer, som också låg på ca 90kr vid årets början, och idag ligger på 44kr/aktie. Där är värdeminskningen för året omkring 75 000kr.

 

Acconeer och Opticept trivs inte så bra i dagens börsklimat.

 

 

Förstaplatsen på kapitalförstöring hittar vi Ayima, som gått från ca 12,5kr/aktie till 5,2kr/aktie på ett halvår, varav majoriteten av innehavet köptes i affekt i samband med en annan katastrofal förlust i biotechbolaget Follicum. Där satte jag allt som blev över i Ayima och lånade 20k kr som jag satte i en mini future i Powercell (den knockades efter nån månad och förlusten blev ca 17k kr). Bara i år ligger jag strax under 100 000kr i förlust i Ayima. Totalt ligger jag ca 180k kr back i Ayima, då jag var en tidig investerare...

 

Ayima, YTD. De är dåliga på att göra business helt enkelt...

 

På andra plats hittar vi ett sorgebarn som jag skrivit om förut och som jag ägt i så många år att ajg tappat räkningen, nämligen Saniona. De fick in en miljard kronor i kassan för nåt år sedan och valde att bränna pengarna på att bygga ut en verksamhet i USA med svindyra chefer och konsulter. Nu valde de att lägga ner hela skiten och aktien har gått från 15kr till 3 kr på ett år (den var nere och vände runt kronan, och för två år sedan toppade den på runt 40kr, tänk om man såld då :)). I reda pengar tror jag förlusten i Saniona bara är runt 40k kr i år, det är väl det som är det positiva ju ner det går ner, det blir mindre och mindre förluster i reda pengar. Räknat från toppen ligger jag runt 300 000kr back i Saniona. Det krävs en uppgång på runt 1500% för att återta det tappet, lär knappast ske.

 

Saniona, ett års utveckling. Köpte en del i mitten av dippen i ren förhoppning om att det skulle vända men sedan när jag förstod att så ej var fallet så sålde jag samma post som nyligen köpts. Här borde man kanske ha sålt av allt, så hade man räddat åtskilliga månadslöner från att brinna upp.

 

Andra rejäla sänken i pengar (och procent) som kan nämnas är Nobia, Bioservo och AAC som alla tappat över 50% av sitt värde, bara i år.

Resten av året

Det enda positiva med att allt gått åt skogen är väl att Telia nu är mitt största innehav efter Bayer, vilket gör att volatiliteten i portföljvärdet borde gå ner en smula, men så är ju nästan en miljon kronor, en tredjedel av toppvärdet, utraderat.

Under finanskrisen 2008 så tappade min portfölj omkring 40% av sitt värde. Då valde jag att sälja skiten och stod utanför marknaden helt under ganska många år därefter. Jag tänker inte handla på samma sätt den här gången, men i och med rådande läge så är jag inställd på att det kan ta ganska många år innan portföljen som helhet är tillbaka på historiska nivåer. En snabb vändning finns inte längre på horisonten, och många tidigare stora innehav är närmast konkursmässiga. Jag kommer därför att dra ner på investeringstakten (jag sänker den med 60% för att vara exakt, från 17k per månad till 7k per månad). Fallhöjden även från dessa nivåer är fortsatt hög så jag kommer prioritera att fylla på sparkontot och unna mig lite mer gott i vardagen framför att spela bort allt på börsen.

Nu är det sommarsemester och jag ska försöka njuta av ledigheten och logga in så lite som möjligt på Avanzakontot. Kanske hinner jag även grubbla en del över hur jag lyckas göra så dåliga affärer och om det här med börsen verkligen är något för mig.

Glad sommar på er!

Diversifiering hjälper inte

 Det går bara ner och ner

Börsen har verkligen varit brutal i år för mig och många andra av oss därute. Under årets första sex veckor har jag lyckats med konststycket att sälja av omkring 200 000 kr i SBB D (hela positionen) som istället investerades i Facebook (Meta), Netflix, Roblox, Google (Alphabet) och Microsoft. Tanken var att få in en direkt exponering mot tech, vilket jag stått utanför (utom indirekt genom fondinnehav), och FAANG, eller kanske snarare NAAAM (Netflix, Apple, Amazon, Alphabet, Meta Platforms) kan ju inte slå fel. Alla bolag hade ju tappat en del så det kändes som en bra entry point. Kan ju såhär efteråt säga att det inte gått särskilt bra då jag prickade in historiskt stora nedgångar i Facebook, Roblox och Netflix. Så gick det med det.

Under årets första två månader har jag även för överbliven lön handlat SSAB, Kinnevik, Readly, MTG och Activision. SSAB-investeringen är väl ungefär oförändrad, medan Kinnevik och Readly kraschat totalt. Activision köpte jag någon vecka före MSFT-budet så den är iaf upp en 25% och även MTG ligger väl också däromkring efter nyheten att de säljer anledningen till att jag köpte dem (E-sportsdelen), men det är en klen tröst i sammanhanget då det var ganska små poster i pengar räknat.

Hur pengarna från bilförsäljningen har investerats

Jag sålde ju min 11 år gamla bil och fick in 40k kr på kontot. För detta köptes en Amazon-aktie samt ytterligare några Microsoft-aktier. Även detta ligger såklart på minus sedan inköp. 

Jag kan glädja mig åt att jag nu äger aktier i fyra av FAANG-bolagen men finner en viss ironi i att jag lyckades köpa alla bolag utom det som ju klarat sig bäst i år, Apple.

Det här med diversifiering

Jag har 88 "produkter" i min Avanza-portfölj och av dessa är åtta stycken fonder, resten är aktier. Så det bör nog klassas som en hyfsat diversifierad portfölj. Nu har jag visserligen varit relativt tungt viktad mot biotech historiskt, men iomed  över 50% nedgång inom sektorn förra året och nu i år så återfinns nog första biotech-aktien på plats 10 eller liknande bland mina innehav (mot att ha varit #1-7 i början av 2020). Och med de amerikanska techaktierna samt SSAB så är branschspridningen näst intill komplett. Trots detta är portföljen ändå -10% från årsskiftet, vilket alltså är en procentenhet sämre än OMX30. Och hade man varit 100% diversifierad mot svenska börsen (OMXSPI) så hade man haft en nedgång i portföljen på nästan 15% för året.

Min slutsats blir att diversifiering möjligtvis är rationellt när börsen går upp, för att undvika enskilda smällar, men när det går ner, då går ALLT ner och diversifiering hjälper nada.

Nu tar jag en paus från börsen

Nu är jag såpass less på börsen och mig själv (med min förmåga att pricka in förlorarna) att jag tänker avstå att logga in på kontot förrän tidigast i april någon gång, efter att många av vårens utdelningar rasslat in. Fram till dess tänker jag inte sätta in en enda krona utan nu tänker jag bränna sparkvoten på vin, choklad och god mat istället. Det känns som bättre valuta för pengarna just nu.

Visserligen är det väldigt mycket som ser väldigt billigt ut, såsom Investor, Storytel, Nibe, Ericsson, Sinch, SBB osv. Men jag väntar hellre tills Ryssland dragit tillbaka alla sina styrkor och Q1 rapporterna visar goda siffror tills jag investerar mer än att bottenfiska i grumligt vatten och bli dragen ner i sjön för att det var en haj som tog betet.

Avslutar med något positivt, och det är att vi är supernöjda med nya elbilen. Kommer aldrig någonsin gå tillbaka till en bil med förbränningsmotor. Nästan så man blir lite nostalgisk över att jag aldrig någonsin igen kommer köra in bilen bredvid en bensinpump för att sedan utföra påfyllnadsritualen... Nu har vi visserligen inte gjort någon långresa ännu så det kan finnas fog för att jag får återkomma med hur det fungerar att "tanka" el vid långfärd och om den begränsade räckvidden (är ju bara halva kapaciteten av en Tesla S) kommer utgöra fog för svordomar.

Det blir alltid dyrare än man tänkt sig

 Då var bilen köpt

Ja, eller det är en sanning med modifikation. Vi har inte köpt någon ny bil utan vi har skrivit på för att privatleasa en ny bil. Jag hade ju i mitt förra inlägg snöat in mig på att det skulle bli en Hyundai och att leasingkostnaden skulle landa på omkring 2600kr/mån, men det var inte många rätt i den profetian.

De mindre Hyundaibilarna vi hade tänkt var helt enkelt alldeles för små, och Kona som ju var det primärt tänkta valet för elbil hade alldeles för dåligt bagageutrymme. Efter att ha kollat runt på några ställen så landade vi till slut i en Nissan leaf. Lagom stor, bra känsla i körningen och rejält med bagageutrymme. Måhända att den bil som jag kanske gillade allra mest, en Citroen e-C4 hade en lyxigare känsla, men där var leveransdatum tidigast någon gång efter sommaren. Leafen får vi inom en månad.

Så blir kostnaden

Vi går alltså från problemfria Hyundaiägare sedan 11 år tillbaka till en eldriven Nissan, åtminstone för de kommande två åren då det är så länge som kontraktet gäller.

Kostnaden blev ju ganska mycket högre än vad min initiala tanke var, det landar på 3700kr/mån och sedan tillkommer såklart försäkring på det. Med uppläggningsavgift osv så kan man väl avrunda det till en totalkostnad om 90 000kr för två års leasing. Det motsvarar ca 20% av köppriset för bilen. Så sådär himla förmånligt kan jag inte påstå att det är, men man får ju ta det för vad det är och vara glad över att man nu faktiskt kan få njuta av en helt ny bil. Vi får om två år göra en utvärdering och se om vi tycker det har varit värt det eller om vi kan tänka oss att byta ner oss. För samtidigt som det känns kul att nu få en bil som är underbar att köra jämfört med vår nuvarande, som kan styras med en app, som kan fickparkera av sig själv och autonomt rulla fram på motorvägen, och som såklart har rattvärme och carplay så lyser det rött i den ekonomiska delen av hjärnan som ser hur nära på 2000kr/mån (min andel av månadskostnaden) nu kommer försvinna från spar och investeringskontot och in på konsumtionskontot.

Inbyte av gamla bilen

Jag hade ju fått en glädjevärdering online på 60k för vår nuvarande bil, men bilhandlaren kunde tänka sig 40k. Och det såklart, de behöver ju också göra en vinst, utföra 10k-milsservicen osv...Jag kanske skulle kunna få 50 eller 60k om jag säljer den privat men jag vet inte riktigt om jag vågar ta risken att bli stående med den gamla bilen så just nu överväger jag starkt att släppa den för erbjudet belopp. Återstår att bilhandlaren måste gå igenom den innan de skriver köpekontrakt. Men accepterar de 40k så får det nog bli så. I sådana fall så summerar värdeminskningen på min gamla bil till 77% över en tidsperiod på knappt elva år. Eller motsvarande 12 500kr/år, eller om man vill ta det i relation till vad det kommer kosta att privatleasa den nya bilen;

Värdeminskningen över 11 år motsvarar 28% av kostnaden för privatleasing. 

Nu blir det ju såklart lite att jämföra äpplen med körsbär, men ska man leva snålt så är privatleasing av en modern elbil verkligen inte rätt väg att gå.

Likvid

Ett stort problem i mina investeringar är att jag ständigt tycks sakna pengar. Så fort lönen kommer in på kontot så betalar jag alla alla månadens räkningar, drar av vad jag behöver att leva på under månaden, och sätter in allt som är kvar på Avanza. Därefter köper jag upp i princip varenda krona. Så jag har nästintill aldrig några pengar till "spontanköp" mitt i månaden och liknande.

Men nu kommer det alltså potentiellt ramla in en bra slant pengar mitt i månaden så snart blir det till att shoppa loss, ja aktier då alltså :).

Sneglar för närvarande på Readly, Moment Group, Bico och Kinnevik. Men exakt vad det blir får vi se vid likviddagen, då jag gillar att handla på dagskänsla. Något som lockar en hel del är också att köpa en aktie i Amazon, vilken är för dyr för att jag någonsin (iaf senaste par åren) ska ha haft råd att köpa den för det som blivit över från lönen. Å andra sidan har den precis skuttat iväg och handlas ju till en väldigt hög värdering omkring P/E 50, så risken att man köper in sig på den absoluta toppen är ju överhängande. 

Det finns även en Icke-aktie-option, och det är att sambon önskar en ny säng (sådan där som man kan justera steglöst) så eventuellt tvingas likviden "brännas" på en fysisk statisk produkt. Men att kärestan är nöjd och kan sova gott är ju såklart viktigt.

Jag återkommer med hur det gick och en liten recension om bilen om någon månad. Nu börjar mellon.

Ska vi skaffa en ny bil?

 Alla andra har ju nya bilar

När nu alla grannar omkring oss har införskaffat ny bil senaste par tre åren så är det nästan så man skäms lite. Likaså när vi åker iväg och träffar familj, vänner och bekanta. Där står eller kommer de med sina monstertrucks (XC90 är verkligen en bjässe) och skinande blanka och nybilsdoftande ekipage. Samtidigt luffar vi fram i vår nu över 10 år gamla (faktiskt elva år om några få månader) kompakta Hyundai.

Det här fick mig under hösten att i princip bestämma mig för att vi nu under våren ska införskaffa en ny bil. Elbil ska det vara och då ska vi även installera elstolpe i garaget.

Men nu såhär några månader senare och "avundsjukan" på alla andra som kör runt i nya fina bilar, har lagt sig så har jag börjat vackla. Jag vill ju spara pengar, inte spendera dem och vi använder ju knappt vår bil. I princip har vi den bara när vi ska veckohandla eller om vi ska åka hem till någon som inte bor mitt i city. Så den används i genomsnitt inte ens två dagar i veckan. Den som läst den uppdaterade Vad det kostar att leva vet ju att våra totala kostnader för bilen under hela 2021, alltså inklusive service, hjulskifte, bränsle, försäkring, parkeringsavgifter, biltvätt (blev bara ett par under året), trängselavgifter, besiktning och fordonsskatt  landade på 8 592kr/år (varav min andel då vi delar på bilkostnaden, kan översättas till 358kr/månad). Det är faktiskt inte ens vad ett halvt månadskort i kollektivtrafiken kostar. Men så använder vi ju som sagt inte bilen i någon större utsträckning.

Vissa kanske då tänker att, varför ska ni ens ha en bil? Men att göra oss av med bilen är dock inget alternativ. Vi bor nästan tre kilometer från närmsta livsmedelsbutik så vi måste ha bilen för att kunna handla. Och många vänner samt familj bor en bit utanför staden så det hade varit omständligt att åka och träffas utan tillgång till bil. Men behöver vi verkligen en helt ny bil?

Hyundai IONIQ5 - utsedd till årets bil 2021 av Auto motor.Kostar under halvmiljonen i enklaste utförandet. En sådan tänkte jag ha.

Kostnader förknippade med bilägandet

Jag har inte ägt allt för många bilar i mina år men får erkänna att från 18-årsåldern till runt 25-årsåldern så hann jag ändå beta av ett par Toyotas, några BMWs, en VW och en Audi. Alla begagnade såklart. Därefter köpte jag en sprillans ny Hyundai kontant, och det är alltså denna bil vi fortsatt äger. Det är en bra bil, vi har inte haft en enda anmärkning på besiktningar och underhållet har flutit på smärtfritt. Så i vår värld känns det ganska givet att även en ny bil bör vara en Hyundai. 

Privatleasing känns som en no brainer. Varför punga ut hundratusentals kronor i cash, eller ta dyra lån när man kan betala en förhållandevis liten månadskostnad? IONIQ5 går att fås för 4895kr/mån vid privatleasing. Då ingår fri service. Men vinterdäck, försäkring, skatt osv får man lägga till.

Om vi privatleasar en IONIQ5 så går det alltså loss på lite avrundat uppåt, strax under 60 000kr/år, eller 180 000 kr för leasingperioden (tre år). Är det värt det? 

Som en jämförelse kommer här mina totala utgifter för snart elva års bilägande av vår nuvarande bil. 

• Inköp: 177 000kr, varav vinterdäck = 7000 kr.
• Nya däck (totalt en ny uppsättning sommardäck och en ny uppsättning vinterdäck): 10 500 kr
• Service enligt serviceschema (varierande saker såsom oljebyten, bromsvätska, växellådsolja, kylarvätska, bromsbelägg, torkarblad osv):22 474 kr. 
  
• Reparationer (besök på verkstaden utanför vanlig service):
• Innerskärm (egenförvållad då jag körde på en kant): 1 962 kr
• Framlyktor: 594 kr
• Blinkers i ena spegeln: 1 191 kr 
• Sedan bytte jag själv en framlampa, den gick på 119 kr.
  

Totalt har alltså ägandet, i direkta underhållskostnader under mer än tio år, totalt varit 37 721 kr. Till det ska väl sägas att jag inte varit inne med bilen på service varje år, utan skippade exempelvis förra året, samt 2019. Nu när bilen är så gammal så vet jag att det här årets service kommer bli aningen dyrare då det enligt serviceschemat ska bytas bromsvätska, kylvätska, tändstift, luftfilter och olja. Så jag räknar med en servicekostnad på mellan 10-15 000 kronor för i år.

För sakens skull tänkte jag ta med detta årets stora service, och om jag lägger mig i det högre intervallet så ger det en totalkostnad på 52 721 kr över 11 år. Eller nästan exakt 400 kr/månad sedan inköp.

Men, då har vi inte räknat på värdeminskningen, så låt oss göra det.

En internetvärdering ger att bilen i dag är värd omkring 60 000 kr (+-10k). Så 177 000 - 60 000 ger en värdeminskning på 117 000 kronor, eller 886 kr/månad, som vi kan avrunda uppåt till 900 kr/mån. Allt som allt så landar vi på en grand total om 1 300kr/mån. Det är alltså vad den "fasta" kostnaden för bilägandet har varit.

Vissa skulle häva att jag missat en viktig aspekt - alternativkostnaden, alltså vad jag hade kunnat göra med pengarna om jag INTE hade lagt dem på en ny bil för snart 11 år sedan. Och ja, hade jag istället investerat de 177k kronorna på börsen, till en genomsnittlig avkastning om 7% per år, så hade jag tjänat 198 000 kronor. Det blir 1 500 kr/månad om man slår ut det. Tillsammans med ovan uträkning så ger det en total kostnad (faktisk samt vad jag gått miste om i alternativavkastning) om 2 800 kr/mån.

Varför en ny bil lockar och lönar sig privatleasing?

Vår bil har ingen touchscreen. Vår bil går inte att starta från mobilen. Vår bil har ingen backkamera. Vår bil kan inte fickparkera automatiskt. Vår bil har ingen rattvärme. Vår bil har ingen car-play. Vår bil har ingen autobroms vid detektering av föremål framför bilen. Vår bil har ingen varning i backspegeln om en annan bil ligger i döda vinkeln. Vår bil har ingen automatisk helljusavbländning. Allt detta finns ju som standard om vi köper en ny bil. Men jag tror de flesta kan leva med att vara utan ovan finesser. Och det kan nog vi också egentligen. Eller snarare så tycker jag strax under 5 000kr/månad bara för att få tillgång till en bil känns alldeles för dyrt. Det innebär att hela direktavkastningen jag fick från portföljen under 2021 skulle gå ut, bara till detta (dock inte riktigt sant då sambon ju skulle få betala hälften av kostnaden :)). Ekonomiska som vi är så känns det faktiskt inte försvarbart att leasa eller köpa en så dyr bil i dagsläget.

Istället sneglar jag på att införskaffa den billigaste Hyundaien, en i10, bensindriven. Dock har vi automat idag, och once you go automat - you never go back. Så även om en i10 med manuell spak går att få för 2 095kr/mån så går den för oss billigaste tänkbara modellen på 2 295kr/mån i privatleasing.

Ponera då att vi kör på det, och sedan byter bil vart tredje år (och förhoppningsvis inte får betala massa extra slitageavgifter vid återlämnandet samt att räntan ligger kvar på nuvarande nivå). Vi kommer då inte ha några som helst kostnader för service/reparation. Vinterdäck kommer ju tillkomma, men det blir utslaget på 11 år en kostnad på strax under 65kr/mån.

Totalt, om vi väljer att privatleasa (visserligen en mindre bil än vad vi har idag, men med modernare funktioner) så kommer det kosta oss 2 360kr/mån.

Sammanställningar och resultat. Ny bil eller inte?

Totala direkta kostnader för kontaktköpt bil som rullar i 11 år:

400 kr/mån.

Totala direkta kostnader samt inräknat värdeminskning för kontaktköpt bil som rullar i 11 år:

1 300kr/mån.

Totala direkta kostnader samt inräknat värdeminskning och med hänsyn tagen till missad alternativavkastning för kontaktköpt bil som rullar i 11 år:

2 800kr/mån.

Totala direkta kostnader vid privatleasing av lite mindre, men modernare bil (då även inräknat och periodiserat köp av 2 omgångar vinterdäck över totalt 11 år, sommardäcken kommer ju med bilen):

2 360kr/mån.

 

För att få en uppfattning om totalkostnaden tar jag även med den totala FAKTISKA utgiften (inklusive allt vilket redogjordes för i första stycket) vi hade förknippat med bilägande under 2021.Dvs. skatt, bränsle, trängsel osv. Nedan visar alltså ungefärlig grand total som en ny privatleasad bil kommer att kosta oss i faktiskt pengaflöde:

3 076 kr/mån.

Så beroende på hur man vill räkna så förefaller privatleasing faktiskt vara väldigt förmånligt. Åtminstone så länge räntan är så låg som den är och har varit senaste åren. Skulle jag få sålt min nuvarande bil för 60 000kr, så har jag dessutom min (sambon får ju som sagt ta halva kostnaden om vi skaffar ny, men nuvarande bil köpte jag innan vi träffades så de pengarna tillfaller mig) månadskostnad täckt för fyra år framåt. Så tekniskt kan man säga att själva kostnaden för att få tillgång till den nya bilen kommer vara gratis i fyra år.

Det finns ju såklart ytterligare ett alternativ här, och det är att behålla den gamla bilen. Om man räknar in den stora servicen under året som jag gissar kommer kosta maximalt 15 000 kronor så innebär det att vi ändå kommer kunna spara 13 320kr MER på helåret, jämfört med om vi leasar den nya bilen. Sedan kan man ju köra fult också och helt strunta i servicen (allt fungerar ju som det ska) och kunna spara 28 320 kr jmf. med om vi skaffar en ny...

    Det är de synliga pengarna iaf. Räknar man med fortsatt värdeminskning på nuvarande bilen, med säg 10% om året så är skillnaden nere på  7 320 kr. Men det är ju inte pengar som kan räknas in som investeringsbara, så för att konkludera så har jag att ta ställning till:

 

1) Att kunna spara 6 660kr (min andel) mer på helåret, men köra runt i samma gamla bil. Dock fullt servad och lär rulla många många år till...

2) Gå miste om 6 660kr i sparande, MEN få köra i en helt ny bil samt få 50-70k kronor i handen för försäljning av den gamla bilen. Pengar som faktiskt direkt kan investeras, alternativt periodiseras så att min fasta kostnad (exklusive skatt och försäkring) för bilen de kommande fyra åren blir 0 kr. Vilket räknat på direkta kostnader ger ett ökat sparutrymme per månad om 400kr under samma period.  

Ja, allt pekar faktiskt mot att det blir till att leasa. Kvarstår att testköra och känna att den känns bra, samt se till att undvika att falla i fällan att leasa en dyrare bil. Jag återkommer under året om vad som händer.

Egna tankar? Lönar det sig någonsin idag att köpa en bil kontant? Hur hade du själv gjort i min sits? Vad har ni själva för bilkostnader?

Året som gick 2021

 Summering börsåret 2021

Ja vilket år vi hade.

Coronapandemin fortsatte att svepa sin slöja över samhället med ömsom borttagningar av restriktioner och ömsom nyinförda restriktioner, införande av covidpass för restaurangbesök och annan galenskap. Vi hann iaf med flertalet restaurangbesök och konserter och föreställningar under sommaren och hösten då coronaläget såg ljust ut. Det var härligt att kunna gå ut igen och få lite kulturpåfyllning. Någon utlandsresa blev det dock inte och vi räknar nu tre år sedan senaste utlandsresan (de senaste 12 åren dessförinnan har vi gjort MINST en utlandsresa per år).

Jobbmässigt så var det hemarbete under hela våren. Sommaren tillbringades inom Sveriges gränser. Efter sommaren och under hösten/vintern har vi haft hemarbete/kontorsarbete ungefär 50/50. Det finns en viss charm eller social effektivitet i att möta kollegorna på kontoret, även om jag faktiskt trivs allra bäst med hemarbete. På det privata planet så har familje och vänträffar återgått till det normala. Även föräldrar (de äldre) har vi kunnat träffa som pre corona under 2021.

I övrigt har det varit ett ganska ordinärt liv i den privata sfären samt jobbmässigt. Så till Börsen.

Årets resultat

Börsens breda index avkastade REKORDHÖGA 40%. Bästa året sedan 2009, då vi återhämtade oss från finanskrisen. Tyvärr gick det (igen) mycket sämre för envar än för index, eller ens medelavanzianen. 

Att avkasta knappt 12% ett år då OMX30 avkastar 29% och breda index (inklusive utdelning) avkastar nästan 40% kan såklart inte vara annat än ett misslyckande. För knappt två år sedan satte jag upp ett automatiskt fondsparande för sambon och det visade på över +30% avkastning under 2021. Hon har loggat in EN gång under året, och det var när vi skulle summera utvecklingen :). Samtidigt som jag själv loggat in i princip varenda vardag under hela året, ibland flera gånger per dag.Med facit i hand hade jag alltså tjänat flera hundra tusen kronor om jag då för två år sedan sålde alla mina innehav och bara köpte samma fonder som jag satt upp i sambons månadsspar...Men! Det hade givetvis inte varit lika roligt. För mig är börsen en hobby, jag gillar att logga in varje dag och se värdeförändringarna dag för dag. Ibland +35k, ibland -151k vilket visades den 6e maj. Det var årets sämsta dag för mig.

Köp och sälj under året

Min hobby är att köpa och sälja aktier, läsa bolagsrapporterna, gissa mig till vad värderingen BORDE vara osv. Köp under året summerade till strax under 1 300 000 kr. Och sålt till strax under 800 000kr, alltså en omsättning på omkring 2,1 miljoner kronor. Köpen per månad fördelades enligt nedan:

Totalt gjordes 168 köp och 33 sälj-transaktioner under året.

Det kan tyckas ironiskt att jag köper och säljer såpass mycket då jag VET och även i tidigare blogginlägg redogjort för att bästa strategin bevisligen är att bara köpa indexfonder och sitta på innehavet, men att lyssna till sin egen predikan är bland det svåraste som finns. Jag har visserligen försökt att vika om nysparandet till breda fonder, men summa summarum för 2021 är att endast omkring 40% av nysparandet åkte in i fonder. Resten blev handplockade aktieköp.

Det ska påpekas att de flesta aktieinköp under året som varit helt nya bolag har gett positiv avkastning, medan nästinstill samtliga köp som varit i befintligt ägda aktier gett negativ avkastning (den klassiska fällan). Även om de nya gått positivt så har de nog ändå inte tillsammans summerat till +40% som börsen i helhet, även om vissa innehav faktiskt gått riktigt bra, såsom Investor som gav över +50% (nytt tillskott till portföljen för övrigt) och  Nitro games som gav över 120% innan jag sålde av hälften av innehavet, resterande hälft ligger i dagsläget på omkring +65%.

Nya innehav (som fortfarande innehas) under 2021:
Tele2, Nitro Games, Investor, Auriant Mining, Evolution, Plejd, Volvo B, Nanocap Group, Ultimovacs, SBB, Peab, Neonode, IBM, SSAB, MTG, Kopparbergs, Kinnevik, Paradox, Activision Blizzard. Av dessa är det faktiskt bara Auriant Mining och Volvo B som ligger på minus sedan köp.

Längre innehav som under året totalt avyttrats:
ABB, Artificial Solutions, Unibap, Nordea, Follicum.

Givetvis fortsätter min otur att hemsöka mig och samtliga innehav utom Artificial Solutions och Follicum, har gått upp +15 till +40% efter avyttring. Just i Unibaps fall så hade innehavet (om jag behållit det tills idag) varit värt omkring +80k kr mer idag än när jag sålde det. Jag verkar ALDRIG lära mig, haha. 

Jag har undvikit swingtrades, men lyckades faktiskt göra omkring +50% på Gamestop under en dag i början av året då hypen var som värst. Dock var det endast på omkring 25k kr investerat kapital. 

Dåliga investeringar under året

Sämsta investeringen, procentuellt sett, var att att jag köpte ett hävstångscertifikat i powercell (omkring x3 i hävstång). Insats omkring 25k. Powercell-kurs vid inköp omkring 175. Kursen gick upp ganska bra i början och jag låg omkring +85% på investeringen som bäst, sedan gick det neråt och stoploss för certifikatet var 136kr (för powercell-aktien) vilket tyvärr nåddes en intradag i oktober, så produkten knockades, som det heter, och 90% av satsat kapital förångades.Surt, med tanke på att kursen för powercell på samma dag stängde över knockout, och därefter legat ganska stabilt på en positiv nivå. Köpet var min respons på en större förlust som gjordes i början av sommaren. Min plan att återhämta förlusten, tyvärr blev det istället dubbel förlust, shame on me.

I reda pengar var följande mina tre största sänken under året;

Follicum har jag skrivit om i tidigare inlägg, och totalt (sedan köp) så kan förlusten summeras till över 150k kr. Ska man räkna från potentiellt värde vid topp så är det omkring 250k. Aktien är nu helt avyttrad och det blev ett sorgligt slut efter över sex års innehav (ägt och köpt på mig sedan IPO 2015). Saniona är ett annat sorgebarn som jag ägt sedan mitten av 2015 och ackumulerad förlust (visserligen ej realiserad) uppgår i dagsläget till omkring 160 000 kronor. Så här krävs flera hundra procents uppgång för att nå break even. Cantargia är inte en lika tråkig historia då jag faktiskt sålde av en hel del av innehavet på toppen i slutet av 2020, och totalt sett (ägt sedan 2017) så ligger jag ändå omkring +45% med nuvarande innehav. Men hade jag sålt rubbet 2020 hade jag såklart haft ytterligare 72k i kassan... Som synes var det inget bra år för Biotech!

Insättningar och utdelningar under året

Totala nettoinsättningar under året summerade till exakt 18 000 kr per månad i genomsnitt. Utdelningarna var på  lite drygt 5 000 kronor per månad i genomsnitt. Jag har av integritetshänseende maskat ut utvecklingen i kronor.

Strategi för 2022

Då jag under året 2021 fyllt på till och från i några av mina sänken så är strategin för 2022 att inte tillföra en endaste krona (förutom om det blir NE, vilket det lär bli :)) till de fem innehav som gått sämst under 2021. Istället kommer jag fylla på de nya innehaven som visar på positiv utveckling (vilket för närvarande är 18st). Utdelningen under året ska jag sätta in i fonder.