Min största förlust

 Så mycket som hänt

Omkring ett halvår med lite växel har passerat sedan årsskiftet, och med det mitt senaste inlägg. Mycket har hänt, både i världen, på det privata planet och inte minst på börsen. 

Idag tänkte jag berätta om min i särklass största förlust, pengamässigt.

Oljeanläggning i brand i Teheran

Men innan dess, låt oss komma ihåg vad som skett senaste halvåret. Massiva protester i Iran ledde till att, enligt vissa bedömare, 30 000 civila dödades av regimen och tusentals fler fängslades. En tid därefter fick vi se USA och Israel gå till massivt flygangrepp mot Iran där de eliminerat en stor del av ledarskiktet, inklusive Ayatollan. Hormuzsundet stängdes helt för fartygstrafik och oljepriset steg till skyarna. Risk för global recession och förnyad kraftig inflation, inte bara pga. minskade oljeleveranser utan för att en stor del av världens råmaterial till konstgödsel, gruvdrift (svavel) samt halvledarindustrins så viktiga helium, faktiskt levereras från området. Men såhär ett antal månader senare så verkar inga av de farhågorna besannats. USA förefaller ha erkänt sig besegrade och Iran ser ut att ha kommit ut som en vinnare ur det hela. Inget regimskifte, massiva kostnader för USA (direkta och indirekta) och till ingen direkt nytta. Iran har kvar sitt anrikade uran, kör vidare med en auktoritär västfientlig regim och har kvar stor del av sina ballistiska robotar och drönare. Visst, deras flotta och traditionella flygvapen är förstört, och industribasen samt landets ekonomi har fått sig en rejäl törn. Enligt uppgift har flera miljoner iranier blivit arbetslösa på grund av att deras arbetsplatser (exempelvis fabriker) blivit sönderbombade. Å andra sidan kan de nu (som en del av vapenstilleståndet) fritt sälja sin olja till hela världen. Så Kontentan blir väl att befolkningen i Iran har försvagats rent ekonomiskt samtidigt som regimen stärkts. Det om politik och världsläget, vidare till huvudämnet!

Min största förlust

Jag hade kunnat fortsätta älta min försäljning av AMD där 2016, en position som idag varit värd över FYRA MILJONER kronor. Men nej det är inte det jag ska behandla.

Likaså hade jag kunnat förbarma mig över att jag hoppade ur Hexatronic, trots att jag gått in i rätt tid och uppgången låg precis runt hörnet.

Sålde ca 3000 aktier där nere på 20kr. Hade kunnat hålla dem i ett halvår och sålt på toppen till runt 100k kr i vinst...Tog en liten förlust istället.

Det hade också kunnat vara min daytrade i Silex under noteringsdagen, då jag sålde på 172, men aktien gick upp till över 300 någon dag senare.

Inte heller tänker jag gräva ner mig i att jag sålde allt mitt innehav i Vår energi alldeles för tidigt. Ska väl dock ändå sägas att investeringen i Vår Energi ändå gav ett par hundra tusen kr i vinst trots allt.

Över 100K kr i missad avkastning om man inte hade sålt på de lägre nivåerna utan väntat till sista säljnivån.

NEJ, istället ska det handla om en stor livshändelse, nämligen att vi har flyttat till ett nytt boende.

Och speciellt då vilken förlust som vi gjort på vårt förra hus.

Vi bodde i vårt förra hus i nästan exakt tio års tid. Vi köpte för 4,05MSEK kr. Vid försäljning nu fick vi bara 5,2MSEK. Tar män hänsyn till inflationen (alltså det minskade värdet av varje krona), vilket man SKA, så motsvarar 4.05MSEK är 2016 ca 5,3MSEK idag. Så bara där är det alltså 100k kr i förlust. 

Sedan tillkom ju lagfart och pantbrev på runt 100k kr (fanns i princip inga pantbrev alls på kåken sedan innan).

Under de tio åren vi bott där (nästan allt de första två åren ärligt talat) så har vi gjort renoveringar och förbättringar på omkring 800k kr. Så utan att beakta inflationen gällande de utgifterna så landar vi på 900k kr i förlust. 

Men det stannar inte där. Av försäljningspriset behöver vi ju dra av kostnader för mäklararvode, hemnet-annons, besiktning osv, och det gick på runt 100k kr ytterligare.

Är vi klara? Nej, faktiskt inte. Vi har ju haft räntekostnader för lånet under tiden vi bott i huset, och de uppgår till runt en halv miljon kronor. Sedan har man ju vanliga löpande driftskostnader som för el, vatten, sophämtning osv men det har man ju oavsett hur man bor så de kan vi bortse ifrån.

Summeringen landar på en förlust om 1,7 MSEK. Fördelat över tio år ger det 170k kr per år eller runt 14k kr per månad, i FÖRLUST. Rena rama lyxfällan!

Sedan ska vi inte ens gå in på vad det nya huset kostat hittills. Bara flytthjälpen gick på 30k kr EFTER rut och lagfart och pantbrev runt 150k.

Så där har vi det. Bli rik genom att bo, eller "bo gratis" som många bekanta har gjort genom åren, det gällde absolut inte oss. Då hade vi ändå 14 sällskap som var på visning, men det var bara ett som la bud och då blev det vad det blev. I och med att vi hade köpt det nya huset först så vågade vi inte "vänta på bättre tider".

Lärdom: Sälj först, köp sedan.

Ny milstolpe nådd!

Trots det dystra i bagaget så har den ekonomiska sparportföljen nu idag ändå passerat en ny milstolpe med mer än tio tusen 500-lappar i värde.

För de som är dåliga på matte så blir det alltså fem miljoner kronor.

Känns som att det inte var allt för länge sedan som 3MSEK passerades (det var någon gång under andra halvan 2024). Men en urstark börs och en utveckling på runt 850k kr hittills i år, tillsammans med insättningar på totalt 130k i år så är denna milstolpe nu alltså nådd.

Framförallt Vår Energi, Bayer samt allmänna techhaussen som bidragit till utvecklingen!

Depåbelåningen är dessutom nollad och jag har nu istället ett överskott av cash på kontot. Vet inte riktigt var jag ska stoppa in dem då mycket ser dyrt ut...

Fem miljoner kronor, det är nästan 21k kronor i månaden, i tjugo år, om man skulle dela upp det.

Jag är fullt medveten om att jag i slutet av året säkert kan vara nere på fyra miljoner igen efter ett allmänt stort börsfall, men ändå. Med de här beloppen så börjar man ju fundera på hur meningsfullt det är att sälja sin själ och all energi fem dagar i veckan, och ändå tjäna mindre efter skatt än om man bara hade suttit hemma och myst framför börsskärmen.

Hade det inte varit för att lillan inte får vara på förskolan om inte både jag och frugan jobbar så hade jag nog nu seriöst övervägt att säga upp mig. Men så som reglerna ser ut så får jag nog kämpa mig igenom ytterligare minst ett år (vid tre års ålder får man ha barn på allmän förskola 15h/vecka även om man är arbetslös).

Gå ner i tid känns inte speciellt meningsfullt faktiskt, då jag redan har schyssta flexibla arbetstider så det hade bara inneburit samma arbetsbörda/arbetstid fast till lägre betalt.

Samtidigt så går åren. Man blir äldre och tröttare, lillan blir större. Drömmarnas penseldrag blir allt suddigare och bleknar.

Kanske blir det som för många andra. Jag kör på, och sitter där om 20 år, med 20+ miljoner i börsportfölj, men utan att jag någonsin tog det där steget. Kommer jag då vara bitter och ångerfull eller kommer jag och frugan då (kanske med lillan på väg ut eller redan utflyttad) till slut att kunna leva La dolce vita?