Min största förlust

 Så mycket som hänt

Omkring ett halvår med lite växel har passerat sedan årsskiftet, och med det mitt senaste inlägg. Mycket har hänt, både i världen, på det privata planet och inte minst på börsen. 

Idag tänkte jag berätta om min i särklass största förlust, pengamässigt.

Oljeanläggning i brand i Teheran

Men innan dess, låt oss komma ihåg vad som skett senaste halvåret. Massiva protester i Iran ledde till att, enligt vissa bedömare, 30 000 civila dödades av regimen och tusentals fler fängslades. En tid därefter fick vi se USA och Israel gå till massivt flygangrepp mot Iran där de eliminerat en stor del av ledarskiktet, inklusive Ayatollan. Hormuzsundet stängdes helt för fartygstrafik och oljepriset steg till skyarna. Risk för global recession och förnyad kraftig inflation, inte bara pga. minskade oljeleveranser utan för att en stor del av världens råmaterial till konstgödsel, gruvdrift (svavel) samt halvledarindustrins så viktiga helium, faktiskt levereras från området. Men såhär ett antal månader senare så verkar inga av de farhågorna besannats. USA förefaller ha erkänt sig besegrade och Iran ser ut att ha kommit ut som en vinnare ur det hela. Inget regimskifte, massiva kostnader för USA (direkta och indirekta) och till ingen direkt nytta. Iran har kvar sitt anrikade uran, kör vidare med en auktoritär västfientlig regim och har kvar stor del av sina ballistiska robotar och drönare. Visst, deras flotta och traditionella flygvapen är förstört, och industribasen samt landets ekonomi har fått sig en rejäl törn. Enligt uppgift har flera miljoner iranier blivit arbetslösa på grund av att deras arbetsplatser (exempelvis fabriker) blivit sönderbombade. Å andra sidan kan de nu (som en del av vapenstilleståndet) fritt sälja sin olja till hela världen. Så Kontentan blir väl att befolkningen i Iran har försvagats rent ekonomiskt samtidigt som regimen stärkts. Det om politik och världsläget, vidare till huvudämnet!

Min största förlust

Jag hade kunnat fortsätta älta min försäljning av AMD där 2016, en position som idag varit värd över FYRA MILJONER kronor. Men nej det är inte det jag ska behandla.

Likaså hade jag kunnat förbarma mig över att jag hoppade ur Hexatronic, trots att jag gått in i rätt tid och uppgången låg precis runt hörnet.

Sålde ca 3000 aktier där nere på 20kr. Hade kunnat hålla dem i ett halvår och sålt på toppen till runt 100k kr i vinst...Tog en liten förlust istället.

Det hade också kunnat vara min daytrade i Silex under noteringsdagen, då jag sålde på 172, men aktien gick upp till över 300 någon dag senare.

Inte heller tänker jag gräva ner mig i att jag sålde allt mitt innehav i Vår energi alldeles för tidigt. Ska väl dock ändå sägas att investeringen i Vår Energi ändå gav ett par hundra tusen kr i vinst trots allt.

Över 100K kr i missad avkastning om man inte hade sålt på de lägre nivåerna utan väntat till sista säljnivån.

NEJ, istället ska det handla om en stor livshändelse, nämligen att vi har flyttat till ett nytt boende.

Och speciellt då vilken förlust som vi gjort på vårt förra hus.

Vi bodde i vårt förra hus i nästan exakt tio års tid. Vi köpte för 4,05MSEK kr. Vid försäljning nu fick vi bara 5,2MSEK. Tar män hänsyn till inflationen (alltså det minskade värdet av varje krona), vilket man SKA, så motsvarar 4.05MSEK är 2016 ca 5,3MSEK idag. Så bara där är det alltså 100k kr i förlust. 

Sedan tillkom ju lagfart och pantbrev på runt 100k kr (fanns i princip inga pantbrev alls på kåken sedan innan).

Under de tio åren vi bott där (nästan allt de första två åren ärligt talat) så har vi gjort renoveringar och förbättringar på omkring 800k kr. Så utan att beakta inflationen gällande de utgifterna så landar vi på 900k kr i förlust. 

Men det stannar inte där. Av försäljningspriset behöver vi ju dra av kostnader för mäklararvode, hemnet-annons, besiktning osv, och det gick på runt 100k kr ytterligare.

Är vi klara? Nej, faktiskt inte. Vi har ju haft räntekostnader för lånet under tiden vi bott i huset, och de uppgår till runt en halv miljon kronor. Sedan har man ju vanliga löpande driftskostnader som för el, vatten, sophämtning osv men det har man ju oavsett hur man bor så de kan vi bortse ifrån.

Summeringen landar på en förlust om 1,7 MSEK. Fördelat över tio år ger det 170k kr per år eller runt 14k kr per månad, i FÖRLUST. Rena rama lyxfällan!

Sedan ska vi inte ens gå in på vad det nya huset kostat hittills. Bara flytthjälpen gick på 30k kr EFTER rut och lagfart och pantbrev runt 150k.

Så där har vi det. Bli rik genom att bo, eller "bo gratis" som många bekanta har gjort genom åren, det gällde absolut inte oss. Då hade vi ändå 14 sällskap som var på visning, men det var bara ett som la bud och då blev det vad det blev. I och med att vi hade köpt det nya huset först så vågade vi inte "vänta på bättre tider".

Lärdom: Sälj först, köp sedan.

Ny milstolpe nådd!

Trots det dystra i bagaget så har den ekonomiska sparportföljen nu idag ändå passerat en ny milstolpe med mer än tio tusen 500-lappar i värde.

För de som är dåliga på matte så blir det alltså fem miljoner kronor.

Känns som att det inte var allt för länge sedan som 3MSEK passerades (det var någon gång under andra halvan 2024). Men en urstark börs och en utveckling på runt 850k kr hittills i år, tillsammans med insättningar på totalt 130k i år så är denna milstolpe nu alltså nådd.

Framförallt Vår Energi, Bayer samt allmänna techhaussen som bidragit till utvecklingen!

Depåbelåningen är dessutom nollad och jag har nu istället ett överskott av cash på kontot. Vet inte riktigt var jag ska stoppa in dem då mycket ser dyrt ut...

Fem miljoner kronor, det är nästan 21k kronor i månaden, i tjugo år, om man skulle dela upp det.

Jag är fullt medveten om att jag i slutet av året säkert kan vara nere på fyra miljoner igen efter ett allmänt stort börsfall, men ändå. Med de här beloppen så börjar man ju fundera på hur meningsfullt det är att sälja sin själ och all energi fem dagar i veckan, och ändå tjäna mindre efter skatt än om man bara hade suttit hemma och myst framför börsskärmen.

Hade det inte varit för att lillan inte får vara på förskolan om inte både jag och frugan jobbar så hade jag nog nu seriöst övervägt att säga upp mig. Men så som reglerna ser ut så får jag nog kämpa mig igenom ytterligare minst ett år (vid tre års ålder får man ha barn på allmän förskola 15h/vecka även om man är arbetslös).

Gå ner i tid känns inte speciellt meningsfullt faktiskt, då jag redan har schyssta flexibla arbetstider så det hade bara inneburit samma arbetsbörda/arbetstid fast till lägre betalt.

Samtidigt så går åren. Man blir äldre och tröttare, lillan blir större. Drömmarnas penseldrag blir allt suddigare och bleknar.

Kanske blir det som för många andra. Jag kör på, och sitter där om 20 år, med 20+ miljoner i börsportfölj, men utan att jag någonsin tog det där steget. Kommer jag då vara bitter och ångerfull eller kommer jag och frugan då (kanske med lillan på väg ut eller redan utflyttad) till slut att kunna leva La dolce vita?

Kostnad för bebis

 Första månaden med bebis är avklarad - vad har det kostat?

 

 Livet med nyfödd

Nu är det ungefär en månad sedan vår första bebis kom till världen, och jag kan ju börja med att bekräfta det som alla säger, nämligen att fritid och sömn nu är ett minne blott. Ungefär var tredje timme, dygnet runt så ska det matas, bytas blöja, försöka få ungen att sova, och sedan om man har tur så är det 1h (medan bebisen sover djupt) som man kan göra någonting annat. För tro inte att allt är frid och fröjd bara för att hon somnat, nejdå, hon låter gärna i sömnen och kan vakna när som helst av att blöjan behöver bytas, ont i magen, spya, mardröm, nappen är borta osv. Livet består numera i princip av bajsblöjor, bebiskräk och bebisskrik. Galet vad alla föräldrar utsätter sig för, men man får väl hoppas att det är värt det i slutändan. Det finns trots allt vissa mysiga stunder, men jösses vilket åtagande det är, både fysiskt och mentalt.

Nu är det ju inte jag som är föräldraledig, utan det är frun, men då jag jobbar hemma 80% av tiden så går det inte att undgå bebisvardagen. Sedan har vi delat upp det så att jag sköter dygnets två sista matningar, som är mellan 20-01. Har man tur så sover hon sedan till tre halv fyra, så frun får sina timmars sammanhängande sömn.

Initiala och återkommande kostnader

Det finns vissa saker som man bara måste ha när man ska ha en nyfödd i huset. Det är exempelvis en säng som den kan sova i, lite bebiskläder, handdukar, plädar, skötbord, balja (att bada den i) och såklart en vagn, med tillhörande bilstol.
Vi skaffade en begagnad vagn för 2000 kr och då ingick både ligg, sitt och bilbarnstol. Tyvärr gick ett av däcken sönder så jag fick införskaffa nya däck till en ytterligare kostnad om 600kr.
Barnsäng köpte vi på marketplace för 350kr. Badbalja och bärsele fick vi för 35kr på loppis. Skötbord, filtar, handdukar osv blev det från IKEA för runt 400kr.

Sedan behövs det lite kläder och så kallade dreglisar. Köpte nytt för runt 450kr, vilket motsvarar omkring fyra plagg och lika många dreglisar. Sedan har vi fått en drös av begagnade och nya klädgrejer från familj och vänner, så där behövs nog inget nytt införskaffas åtminstone till nästa sommar. Vi fick även babymonitor, och lite babylampor (som man kan ha vid sängen så man inte behöver tända taklampan mitt i natten).

Tiden på sjukhus kostade lite pengar. Vi låg inne i sex nätter och matkostnaden tar jag inte med då man ju måste äta mat oavsett, men parkering samt patientavgift gick på totalt 1500 kr. Förlorad inkomst (tog ut tio dagar som man har rätt till från Försäkringskassan) tar jag inte heller med, men för referens så rör det sig om runt 8000kr (efter skatt) som jag förlorar (finns ett maxtak i föräldraförsäkringen som jag slår i).

Ytterligare grej som man måste ha är nappflaska och nappar. Det gick på runt 250kr.

Vi kom tre veckor in på äventyret på att det var himla omständligt att få till rätt temperatur på mjölkersättningen med kastrull, så vi införskaffade en ny vattenkokare (gamla var 20 år gammal, med endast on/off knapp som funktion) med inställbar temperatur. Ingen necessity, men en EXTREM komforthöjare för oss, den gick på 900kr. Och är ju iof något man kan använda till tebrygd och liknande, men tar med den ändå på grund av att vi inte hade införskaffat den om vi inte fått bebisen.

Så man kan summera Startkostnad för bebis till runt 7 000 kr, om man ser till att köpa begagnat och har vänner och familj som kommer med gåvor.

Löpande kostnader

Startkostnaden är ju en sak, mer intressant blir ju de löpande kostnaderna. Här snackar vi essentiella förbrukningsvaror såsom pappersservetter, våtservetter, blöjor, babysemp (ersättning man ger när man inte orkar/kan amma), lite babyolja. Ja det är väl i princip det som krävs för att hålla igång en liten människa utan att komplicera till det (finns ju de som håller på med tygblöjor, men verkligheten är att man kan behöva byta blöja fyra-fem gånger inom loppet av 45 minuter, så hur man rent organisatoriskt och praktiskt fixar detta med tygblöjor lämnar jag åt de självplågande extremister som väljer den vägen). Summan för dessa förbrukningsvaror första månaden landar på 1200kr. Dvs, nästan exakt den summan som barnbidraget är på (1250kr). Det dyraste är utan tvekan blöjor, och det står väl för runt 75% av totalkostnaden. Kanske kan man spara några kronor genom att köpa billigare blöjor, men man vill ju ha det bästa till sin bebis, så det har än så länge bara blivit "premiumblöjor" (dvs Pampers och Libero, snarare än Garant eller ICA Basic).

Portföljen och barnspar

Portföljen har i princip legat still värdemässigt senaste par månaderna, eller till och med minskat något, men inga större förändringar. 

Tanken var att starta upp ett barnspar till nykomlingen men iomed en del årsfakturor samt minskad inkomst nästa lön så får det vänta. Tänker att någon månad hit eller dit spelar knappast någon roll. Sedan ska vi nog försöka sätta av hela barnbidraget till barnsparet. Förhoppningsvis blir det ett bra startkapital till en lägenhet eller liknande om tjugo år.

Ska vi skaffa en ny bil?

 Alla andra har ju nya bilar

När nu alla grannar omkring oss har införskaffat ny bil senaste par tre åren så är det nästan så man skäms lite. Likaså när vi åker iväg och träffar familj, vänner och bekanta. Där står eller kommer de med sina monstertrucks (XC90 är verkligen en bjässe) och skinande blanka och nybilsdoftande ekipage. Samtidigt luffar vi fram i vår nu över 10 år gamla (faktiskt elva år om några få månader) kompakta Hyundai.

Det här fick mig under hösten att i princip bestämma mig för att vi nu under våren ska införskaffa en ny bil. Elbil ska det vara och då ska vi även installera elstolpe i garaget.

Men nu såhär några månader senare och "avundsjukan" på alla andra som kör runt i nya fina bilar, har lagt sig så har jag börjat vackla. Jag vill ju spara pengar, inte spendera dem och vi använder ju knappt vår bil. I princip har vi den bara när vi ska veckohandla eller om vi ska åka hem till någon som inte bor mitt i city. Så den används i genomsnitt inte ens två dagar i veckan. Den som läst den uppdaterade Vad det kostar att leva vet ju att våra totala kostnader för bilen under hela 2021, alltså inklusive service, hjulskifte, bränsle, försäkring, parkeringsavgifter, biltvätt (blev bara ett par under året), trängselavgifter, besiktning och fordonsskatt  landade på 8 592kr/år (varav min andel då vi delar på bilkostnaden, kan översättas till 358kr/månad). Det är faktiskt inte ens vad ett halvt månadskort i kollektivtrafiken kostar. Men så använder vi ju som sagt inte bilen i någon större utsträckning.

Vissa kanske då tänker att, varför ska ni ens ha en bil? Men att göra oss av med bilen är dock inget alternativ. Vi bor nästan tre kilometer från närmsta livsmedelsbutik så vi måste ha bilen för att kunna handla. Och många vänner samt familj bor en bit utanför staden så det hade varit omständligt att åka och träffas utan tillgång till bil. Men behöver vi verkligen en helt ny bil?

Hyundai IONIQ5 - utsedd till årets bil 2021 av Auto motor.Kostar under halvmiljonen i enklaste utförandet. En sådan tänkte jag ha.

Kostnader förknippade med bilägandet

Jag har inte ägt allt för många bilar i mina år men får erkänna att från 18-årsåldern till runt 25-årsåldern så hann jag ändå beta av ett par Toyotas, några BMWs, en VW och en Audi. Alla begagnade såklart. Därefter köpte jag en sprillans ny Hyundai kontant, och det är alltså denna bil vi fortsatt äger. Det är en bra bil, vi har inte haft en enda anmärkning på besiktningar och underhållet har flutit på smärtfritt. Så i vår värld känns det ganska givet att även en ny bil bör vara en Hyundai. 

Privatleasing känns som en no brainer. Varför punga ut hundratusentals kronor i cash, eller ta dyra lån när man kan betala en förhållandevis liten månadskostnad? IONIQ5 går att fås för 4895kr/mån vid privatleasing. Då ingår fri service. Men vinterdäck, försäkring, skatt osv får man lägga till.

Om vi privatleasar en IONIQ5 så går det alltså loss på lite avrundat uppåt, strax under 60 000kr/år, eller 180 000 kr för leasingperioden (tre år). Är det värt det? 

Som en jämförelse kommer här mina totala utgifter för snart elva års bilägande av vår nuvarande bil. 

• Inköp: 177 000kr, varav vinterdäck = 7000 kr.
• Nya däck (totalt en ny uppsättning sommardäck och en ny uppsättning vinterdäck): 10 500 kr
• Service enligt serviceschema (varierande saker såsom oljebyten, bromsvätska, växellådsolja, kylarvätska, bromsbelägg, torkarblad osv):22 474 kr. 
  
• Reparationer (besök på verkstaden utanför vanlig service):
• Innerskärm (egenförvållad då jag körde på en kant): 1 962 kr
• Framlyktor: 594 kr
• Blinkers i ena spegeln: 1 191 kr 
• Sedan bytte jag själv en framlampa, den gick på 119 kr.
  

Totalt har alltså ägandet, i direkta underhållskostnader under mer än tio år, totalt varit 37 721 kr. Till det ska väl sägas att jag inte varit inne med bilen på service varje år, utan skippade exempelvis förra året, samt 2019. Nu när bilen är så gammal så vet jag att det här årets service kommer bli aningen dyrare då det enligt serviceschemat ska bytas bromsvätska, kylvätska, tändstift, luftfilter och olja. Så jag räknar med en servicekostnad på mellan 10-15 000 kronor för i år.

För sakens skull tänkte jag ta med detta årets stora service, och om jag lägger mig i det högre intervallet så ger det en totalkostnad på 52 721 kr över 11 år. Eller nästan exakt 400 kr/månad sedan inköp.

Men, då har vi inte räknat på värdeminskningen, så låt oss göra det.

En internetvärdering ger att bilen i dag är värd omkring 60 000 kr (+-10k). Så 177 000 - 60 000 ger en värdeminskning på 117 000 kronor, eller 886 kr/månad, som vi kan avrunda uppåt till 900 kr/mån. Allt som allt så landar vi på en grand total om 1 300kr/mån. Det är alltså vad den "fasta" kostnaden för bilägandet har varit.

Vissa skulle häva att jag missat en viktig aspekt - alternativkostnaden, alltså vad jag hade kunnat göra med pengarna om jag INTE hade lagt dem på en ny bil för snart 11 år sedan. Och ja, hade jag istället investerat de 177k kronorna på börsen, till en genomsnittlig avkastning om 7% per år, så hade jag tjänat 198 000 kronor. Det blir 1 500 kr/månad om man slår ut det. Tillsammans med ovan uträkning så ger det en total kostnad (faktisk samt vad jag gått miste om i alternativavkastning) om 2 800 kr/mån.

Varför en ny bil lockar och lönar sig privatleasing?

Vår bil har ingen touchscreen. Vår bil går inte att starta från mobilen. Vår bil har ingen backkamera. Vår bil kan inte fickparkera automatiskt. Vår bil har ingen rattvärme. Vår bil har ingen car-play. Vår bil har ingen autobroms vid detektering av föremål framför bilen. Vår bil har ingen varning i backspegeln om en annan bil ligger i döda vinkeln. Vår bil har ingen automatisk helljusavbländning. Allt detta finns ju som standard om vi köper en ny bil. Men jag tror de flesta kan leva med att vara utan ovan finesser. Och det kan nog vi också egentligen. Eller snarare så tycker jag strax under 5 000kr/månad bara för att få tillgång till en bil känns alldeles för dyrt. Det innebär att hela direktavkastningen jag fick från portföljen under 2021 skulle gå ut, bara till detta (dock inte riktigt sant då sambon ju skulle få betala hälften av kostnaden :)). Ekonomiska som vi är så känns det faktiskt inte försvarbart att leasa eller köpa en så dyr bil i dagsläget.

Istället sneglar jag på att införskaffa den billigaste Hyundaien, en i10, bensindriven. Dock har vi automat idag, och once you go automat - you never go back. Så även om en i10 med manuell spak går att få för 2 095kr/mån så går den för oss billigaste tänkbara modellen på 2 295kr/mån i privatleasing.

Ponera då att vi kör på det, och sedan byter bil vart tredje år (och förhoppningsvis inte får betala massa extra slitageavgifter vid återlämnandet samt att räntan ligger kvar på nuvarande nivå). Vi kommer då inte ha några som helst kostnader för service/reparation. Vinterdäck kommer ju tillkomma, men det blir utslaget på 11 år en kostnad på strax under 65kr/mån.

Totalt, om vi väljer att privatleasa (visserligen en mindre bil än vad vi har idag, men med modernare funktioner) så kommer det kosta oss 2 360kr/mån.

Sammanställningar och resultat. Ny bil eller inte?

Totala direkta kostnader för kontaktköpt bil som rullar i 11 år:

400 kr/mån.

Totala direkta kostnader samt inräknat värdeminskning för kontaktköpt bil som rullar i 11 år:

1 300kr/mån.

Totala direkta kostnader samt inräknat värdeminskning och med hänsyn tagen till missad alternativavkastning för kontaktköpt bil som rullar i 11 år:

2 800kr/mån.

Totala direkta kostnader vid privatleasing av lite mindre, men modernare bil (då även inräknat och periodiserat köp av 2 omgångar vinterdäck över totalt 11 år, sommardäcken kommer ju med bilen):

2 360kr/mån.

 

För att få en uppfattning om totalkostnaden tar jag även med den totala FAKTISKA utgiften (inklusive allt vilket redogjordes för i första stycket) vi hade förknippat med bilägande under 2021.Dvs. skatt, bränsle, trängsel osv. Nedan visar alltså ungefärlig grand total som en ny privatleasad bil kommer att kosta oss i faktiskt pengaflöde:

3 076 kr/mån.

Så beroende på hur man vill räkna så förefaller privatleasing faktiskt vara väldigt förmånligt. Åtminstone så länge räntan är så låg som den är och har varit senaste åren. Skulle jag få sålt min nuvarande bil för 60 000kr, så har jag dessutom min (sambon får ju som sagt ta halva kostnaden om vi skaffar ny, men nuvarande bil köpte jag innan vi träffades så de pengarna tillfaller mig) månadskostnad täckt för fyra år framåt. Så tekniskt kan man säga att själva kostnaden för att få tillgång till den nya bilen kommer vara gratis i fyra år.

Det finns ju såklart ytterligare ett alternativ här, och det är att behålla den gamla bilen. Om man räknar in den stora servicen under året som jag gissar kommer kosta maximalt 15 000 kronor så innebär det att vi ändå kommer kunna spara 13 320kr MER på helåret, jämfört med om vi leasar den nya bilen. Sedan kan man ju köra fult också och helt strunta i servicen (allt fungerar ju som det ska) och kunna spara 28 320 kr jmf. med om vi skaffar en ny...

    Det är de synliga pengarna iaf. Räknar man med fortsatt värdeminskning på nuvarande bilen, med säg 10% om året så är skillnaden nere på  7 320 kr. Men det är ju inte pengar som kan räknas in som investeringsbara, så för att konkludera så har jag att ta ställning till:

 

1) Att kunna spara 6 660kr (min andel) mer på helåret, men köra runt i samma gamla bil. Dock fullt servad och lär rulla många många år till...

2) Gå miste om 6 660kr i sparande, MEN få köra i en helt ny bil samt få 50-70k kronor i handen för försäljning av den gamla bilen. Pengar som faktiskt direkt kan investeras, alternativt periodiseras så att min fasta kostnad (exklusive skatt och försäkring) för bilen de kommande fyra åren blir 0 kr. Vilket räknat på direkta kostnader ger ett ökat sparutrymme per månad om 400kr under samma period.  

Ja, allt pekar faktiskt mot att det blir till att leasa. Kvarstår att testköra och känna att den känns bra, samt se till att undvika att falla i fällan att leasa en dyrare bil. Jag återkommer under året om vad som händer.

Egna tankar? Lönar det sig någonsin idag att köpa en bil kontant? Hur hade du själv gjort i min sits? Vad har ni själva för bilkostnader?