Total misär och tuffa tider

 Hoppet som försvann

I början av februari i år så var jag ändå ganska optimistiskt inställd inför 2023. Då visade portföljen omkring 350k kr i positiv avkastning, på bara en knapp månad. Det skulle dock visa sig vara toppen, och sedan dess har det gått käpprätt åt helvete. Idag visar samma portfölj istället minus 220k kr och värdet har gått från omkring 2,7MSEK till drygt 2,2MSEK, detta trots att jag putsat in över 200k kr av hårt förvärvade skattade löneutbetalningar under året.

Det är sannerligen becksvart för egen del. Det känns hopplöst, och man undrar vad i helsike man håller på med. Av de aktier som jag fortfarande håller (alltså exklusive allt som jag genom åren sålt av med stor förlust) så summerar nu min nettoavkastning (alltså även inräknat aktier med positiv utveckling som jag fortfarande håller) minus 1 223 000 kr. I Procent blir det omkring minus 41%. Helt sinnessjuka summor. Om jag bara hade lagt allt på sparkontot istället så hade jag alltså haft minst 1,2M ytterligare slantar i förmögenhet. Samtliga fondandelar visar istället +17% sedan köp. Men så är fondköp något som jag börjat med först på senare år, och då i mycket mindre utsträckning. Det visar dock klart det som alla säger och som jag själv vetat om i många år, köp fonder INTE aktier!

Det kan visserligen vara så att jag är exceptionellt dålig. Många andra kanske faktiskt säljer av sina innehav när de visar +100%, +200%, +300% eller mer i avkastning, som många av mina absoluta surdegar faktiskt gjort vid någon tidpunkt under resan. Men jag vill tro att det finns många som mig därute, som håller på innehaven, försöker rida ut stormen, och sedan står där i princip nollade. Aktiehandel, är absolut inget för "vanligt folk". En del kan hävda att mitt problem är att jag bara köpt skitaktier, förhoppningsbolag osv. Men jag har även rejäla innehav i stora stabila bolag såsom Ericsson, Telia, H&M, Bayer, Peab osv, och även de har gått rakt ner i källaren. Så att äga "stabila" bolag är absolut ingen garanti.

Att köpa aktier är ett beroende

Jag skrev ju redan för ett par år sedan att det var dags att helt sluta med aktier, hädanefter var det bara fonder som gällde. Men tyvärr har "suget" efter att köpa aktier varit allt för stort. Så stort att jag till och med förvandlat en avbetald portföljbelåning på strax över 250k kr till att nu vara 357k kr. För pengarna köptes SBB, Intrum, Paradox, Ayima, Bayer, Volvo cars, Wallenstam. Allt har gått ner, så totala katastrofinvesteringar. 

Sedan valde jag att realisera en vinst på över 120% i Initiator pharma, bara två dagar innan aktien stack från 8kr upp till 10,3kr. Istället köpte jag mer andelar i Starbreeze, som sedan dess tappat omkring 40%.

Dålig tajming att sälja

Ännu sämre tajming att köpa.

Den här typen av trades är tyvärr vad som genomsyrat större delen av mitt liv på börsen. Sålt bra bolag för tidigt och istället köpt dåliga bolag.

Men nu tror jag faktiskt att måttet är rågat på riktigt. Det går inte att hålla på såhär, att bara kasta pengar i sjön. Nu är det på riktigt bara fondköp som gäller. Kommande året ska jag fan inte köpa EN ENDA aktie. Istället kommer jag spendera allt överskott till att beta av min portföljskuld från nuvarande 357k kr till att hamna under mitt target på 250k. Därefter är det ta mig tusan BARA fonder som gäller, för evigt. Jag måste bli av med mitt "aktieköparberoende" det är verkligen inte sunt. Det enda jag kan glädjas över är att jag inte lagt två millar på på droger eller alkohol, för då hade man nog inte mått så bra rent kroppsligt heller, nu är det bara på ett psykologiskt plan man mår dåligt. 

Tuffa tider

Utöver krasch i portföljen (från +8% till minus 9 procent) så har övriga utgifter gått upp rejält. Bolåneräntan är nu på strax under 5%, från att för ett och ett halvt år sedan legat på lite drygt 1%. Det är i dagsläget nästan 12 000 kr som varje månad går till bara räntebetalningar. Surt sa räven! Jag har seriöst börjat kika på om man inte skulle flytta till nån hyreslägenhet, eller köpa nåt litet radhus i en mindre ort istället. Och leasingen på bilen ligger nu på omkring 4800kr/mån. Också galet!

Min dröm om att kunna vara ledig varje fredag, och den ultimata drömmen om ett liv helt utan att behöva löneslava varje dag har sedan jag började skriva på bloggen för en tre år sedan faktiskt blivit MER avlägsen än den var då. Och detta trots ökade insättningar, men vad hjälper det när inflationen är 10% per år och räntan 5% samtidigt som man får 1,7% i löneförhöjning netto (brutto var den omkring 3,5% men med 56% marginalskatt så blir det ju bara knappt hälften av ökningen kvar i reella termer).

Man undrar vad fan som gick snett. Det är så mycket man hade kunnat göra annorlunda.Man funderar på varför man inte sålde av aktie X på en kurs som var över 1000% högre än idag, varför satt man bara på händerna?

Ska man kanske bara spara allt på sparkontot nästa år istället för att sätta in på börsen? Hade jag gjort det hittills i år så hade jag haft 207k kr extra på sparkontot (plus ränta). Det hade faktiskt kunnat stå för alla mina levnadskostnader under minst tio månader (har inte räknat samman årets kostnader ännu men det hade iaf räckt baserat på förra årets kostnader). Då hade jag rent teoretiskt kunna ta ledigt hela nästa år och göra det jag vill göra, innan man blir för gammal liksom.

Men istället har pengarna raderats på börsen, och jag har ytterligare ett förlorat år (sparmässigt) att se tillbaka på.

Jag tror jag kommer landa i, efter att jag fått ner skulden på Avanza, att fortsätta spara iaf hälften av överskottet på sparkontot under nästa år. För känslan när man väl når en summa på sparkontot som man vet täcker ett helt års utgifter måste ju vara fantastisk. När man har dem i aktier och fonder känns pengarna mer låsta, iaf känner jag så. Man vill ju inte sälja med förlust, och helst inte när de gått upp mycket heller för den delen, för då tänker man ju att de ska gå upp ännu mer. Men pengar man har på ett sparkonto med fria uttag är ju ungefär som att ha dem på lönekontot. Ja, det blir nog nåt att sträva efter. 250k i likvida medel på sparkontot. Bör väl kunna fixas inom ett par år iaf med rätt disciplin (inte lägga in allt på Avanza).

  

Det blir alltid dyrare än man tänkt sig

 Då var bilen köpt

Ja, eller det är en sanning med modifikation. Vi har inte köpt någon ny bil utan vi har skrivit på för att privatleasa en ny bil. Jag hade ju i mitt förra inlägg snöat in mig på att det skulle bli en Hyundai och att leasingkostnaden skulle landa på omkring 2600kr/mån, men det var inte många rätt i den profetian.

De mindre Hyundaibilarna vi hade tänkt var helt enkelt alldeles för små, och Kona som ju var det primärt tänkta valet för elbil hade alldeles för dåligt bagageutrymme. Efter att ha kollat runt på några ställen så landade vi till slut i en Nissan leaf. Lagom stor, bra känsla i körningen och rejält med bagageutrymme. Måhända att den bil som jag kanske gillade allra mest, en Citroen e-C4 hade en lyxigare känsla, men där var leveransdatum tidigast någon gång efter sommaren. Leafen får vi inom en månad.

Så blir kostnaden

Vi går alltså från problemfria Hyundaiägare sedan 11 år tillbaka till en eldriven Nissan, åtminstone för de kommande två åren då det är så länge som kontraktet gäller.

Kostnaden blev ju ganska mycket högre än vad min initiala tanke var, det landar på 3700kr/mån och sedan tillkommer såklart försäkring på det. Med uppläggningsavgift osv så kan man väl avrunda det till en totalkostnad om 90 000kr för två års leasing. Det motsvarar ca 20% av köppriset för bilen. Så sådär himla förmånligt kan jag inte påstå att det är, men man får ju ta det för vad det är och vara glad över att man nu faktiskt kan få njuta av en helt ny bil. Vi får om två år göra en utvärdering och se om vi tycker det har varit värt det eller om vi kan tänka oss att byta ner oss. För samtidigt som det känns kul att nu få en bil som är underbar att köra jämfört med vår nuvarande, som kan styras med en app, som kan fickparkera av sig själv och autonomt rulla fram på motorvägen, och som såklart har rattvärme och carplay så lyser det rött i den ekonomiska delen av hjärnan som ser hur nära på 2000kr/mån (min andel av månadskostnaden) nu kommer försvinna från spar och investeringskontot och in på konsumtionskontot.

Inbyte av gamla bilen

Jag hade ju fått en glädjevärdering online på 60k för vår nuvarande bil, men bilhandlaren kunde tänka sig 40k. Och det såklart, de behöver ju också göra en vinst, utföra 10k-milsservicen osv...Jag kanske skulle kunna få 50 eller 60k om jag säljer den privat men jag vet inte riktigt om jag vågar ta risken att bli stående med den gamla bilen så just nu överväger jag starkt att släppa den för erbjudet belopp. Återstår att bilhandlaren måste gå igenom den innan de skriver köpekontrakt. Men accepterar de 40k så får det nog bli så. I sådana fall så summerar värdeminskningen på min gamla bil till 77% över en tidsperiod på knappt elva år. Eller motsvarande 12 500kr/år, eller om man vill ta det i relation till vad det kommer kosta att privatleasa den nya bilen;

Värdeminskningen över 11 år motsvarar 28% av kostnaden för privatleasing. 

Nu blir det ju såklart lite att jämföra äpplen med körsbär, men ska man leva snålt så är privatleasing av en modern elbil verkligen inte rätt väg att gå.

Likvid

Ett stort problem i mina investeringar är att jag ständigt tycks sakna pengar. Så fort lönen kommer in på kontot så betalar jag alla alla månadens räkningar, drar av vad jag behöver att leva på under månaden, och sätter in allt som är kvar på Avanza. Därefter köper jag upp i princip varenda krona. Så jag har nästintill aldrig några pengar till "spontanköp" mitt i månaden och liknande.

Men nu kommer det alltså potentiellt ramla in en bra slant pengar mitt i månaden så snart blir det till att shoppa loss, ja aktier då alltså :).

Sneglar för närvarande på Readly, Moment Group, Bico och Kinnevik. Men exakt vad det blir får vi se vid likviddagen, då jag gillar att handla på dagskänsla. Något som lockar en hel del är också att köpa en aktie i Amazon, vilken är för dyr för att jag någonsin (iaf senaste par åren) ska ha haft råd att köpa den för det som blivit över från lönen. Å andra sidan har den precis skuttat iväg och handlas ju till en väldigt hög värdering omkring P/E 50, så risken att man köper in sig på den absoluta toppen är ju överhängande. 

Det finns även en Icke-aktie-option, och det är att sambon önskar en ny säng (sådan där som man kan justera steglöst) så eventuellt tvingas likviden "brännas" på en fysisk statisk produkt. Men att kärestan är nöjd och kan sova gott är ju såklart viktigt.

Jag återkommer med hur det gick och en liten recension om bilen om någon månad. Nu börjar mellon.

Ska vi skaffa en ny bil?

 Alla andra har ju nya bilar

När nu alla grannar omkring oss har införskaffat ny bil senaste par tre åren så är det nästan så man skäms lite. Likaså när vi åker iväg och träffar familj, vänner och bekanta. Där står eller kommer de med sina monstertrucks (XC90 är verkligen en bjässe) och skinande blanka och nybilsdoftande ekipage. Samtidigt luffar vi fram i vår nu över 10 år gamla (faktiskt elva år om några få månader) kompakta Hyundai.

Det här fick mig under hösten att i princip bestämma mig för att vi nu under våren ska införskaffa en ny bil. Elbil ska det vara och då ska vi även installera elstolpe i garaget.

Men nu såhär några månader senare och "avundsjukan" på alla andra som kör runt i nya fina bilar, har lagt sig så har jag börjat vackla. Jag vill ju spara pengar, inte spendera dem och vi använder ju knappt vår bil. I princip har vi den bara när vi ska veckohandla eller om vi ska åka hem till någon som inte bor mitt i city. Så den används i genomsnitt inte ens två dagar i veckan. Den som läst den uppdaterade Vad det kostar att leva vet ju att våra totala kostnader för bilen under hela 2021, alltså inklusive service, hjulskifte, bränsle, försäkring, parkeringsavgifter, biltvätt (blev bara ett par under året), trängselavgifter, besiktning och fordonsskatt  landade på 8 592kr/år (varav min andel då vi delar på bilkostnaden, kan översättas till 358kr/månad). Det är faktiskt inte ens vad ett halvt månadskort i kollektivtrafiken kostar. Men så använder vi ju som sagt inte bilen i någon större utsträckning.

Vissa kanske då tänker att, varför ska ni ens ha en bil? Men att göra oss av med bilen är dock inget alternativ. Vi bor nästan tre kilometer från närmsta livsmedelsbutik så vi måste ha bilen för att kunna handla. Och många vänner samt familj bor en bit utanför staden så det hade varit omständligt att åka och träffas utan tillgång till bil. Men behöver vi verkligen en helt ny bil?

Hyundai IONIQ5 - utsedd till årets bil 2021 av Auto motor.Kostar under halvmiljonen i enklaste utförandet. En sådan tänkte jag ha.

Kostnader förknippade med bilägandet

Jag har inte ägt allt för många bilar i mina år men får erkänna att från 18-årsåldern till runt 25-årsåldern så hann jag ändå beta av ett par Toyotas, några BMWs, en VW och en Audi. Alla begagnade såklart. Därefter köpte jag en sprillans ny Hyundai kontant, och det är alltså denna bil vi fortsatt äger. Det är en bra bil, vi har inte haft en enda anmärkning på besiktningar och underhållet har flutit på smärtfritt. Så i vår värld känns det ganska givet att även en ny bil bör vara en Hyundai. 

Privatleasing känns som en no brainer. Varför punga ut hundratusentals kronor i cash, eller ta dyra lån när man kan betala en förhållandevis liten månadskostnad? IONIQ5 går att fås för 4895kr/mån vid privatleasing. Då ingår fri service. Men vinterdäck, försäkring, skatt osv får man lägga till.

Om vi privatleasar en IONIQ5 så går det alltså loss på lite avrundat uppåt, strax under 60 000kr/år, eller 180 000 kr för leasingperioden (tre år). Är det värt det? 

Som en jämförelse kommer här mina totala utgifter för snart elva års bilägande av vår nuvarande bil. 

• Inköp: 177 000kr, varav vinterdäck = 7000 kr.
• Nya däck (totalt en ny uppsättning sommardäck och en ny uppsättning vinterdäck): 10 500 kr
• Service enligt serviceschema (varierande saker såsom oljebyten, bromsvätska, växellådsolja, kylarvätska, bromsbelägg, torkarblad osv):22 474 kr. 
  
• Reparationer (besök på verkstaden utanför vanlig service):
• Innerskärm (egenförvållad då jag körde på en kant): 1 962 kr
• Framlyktor: 594 kr
• Blinkers i ena spegeln: 1 191 kr 
• Sedan bytte jag själv en framlampa, den gick på 119 kr.
  

Totalt har alltså ägandet, i direkta underhållskostnader under mer än tio år, totalt varit 37 721 kr. Till det ska väl sägas att jag inte varit inne med bilen på service varje år, utan skippade exempelvis förra året, samt 2019. Nu när bilen är så gammal så vet jag att det här årets service kommer bli aningen dyrare då det enligt serviceschemat ska bytas bromsvätska, kylvätska, tändstift, luftfilter och olja. Så jag räknar med en servicekostnad på mellan 10-15 000 kronor för i år.

För sakens skull tänkte jag ta med detta årets stora service, och om jag lägger mig i det högre intervallet så ger det en totalkostnad på 52 721 kr över 11 år. Eller nästan exakt 400 kr/månad sedan inköp.

Men, då har vi inte räknat på värdeminskningen, så låt oss göra det.

En internetvärdering ger att bilen i dag är värd omkring 60 000 kr (+-10k). Så 177 000 - 60 000 ger en värdeminskning på 117 000 kronor, eller 886 kr/månad, som vi kan avrunda uppåt till 900 kr/mån. Allt som allt så landar vi på en grand total om 1 300kr/mån. Det är alltså vad den "fasta" kostnaden för bilägandet har varit.

Vissa skulle häva att jag missat en viktig aspekt - alternativkostnaden, alltså vad jag hade kunnat göra med pengarna om jag INTE hade lagt dem på en ny bil för snart 11 år sedan. Och ja, hade jag istället investerat de 177k kronorna på börsen, till en genomsnittlig avkastning om 7% per år, så hade jag tjänat 198 000 kronor. Det blir 1 500 kr/månad om man slår ut det. Tillsammans med ovan uträkning så ger det en total kostnad (faktisk samt vad jag gått miste om i alternativavkastning) om 2 800 kr/mån.

Varför en ny bil lockar och lönar sig privatleasing?

Vår bil har ingen touchscreen. Vår bil går inte att starta från mobilen. Vår bil har ingen backkamera. Vår bil kan inte fickparkera automatiskt. Vår bil har ingen rattvärme. Vår bil har ingen car-play. Vår bil har ingen autobroms vid detektering av föremål framför bilen. Vår bil har ingen varning i backspegeln om en annan bil ligger i döda vinkeln. Vår bil har ingen automatisk helljusavbländning. Allt detta finns ju som standard om vi köper en ny bil. Men jag tror de flesta kan leva med att vara utan ovan finesser. Och det kan nog vi också egentligen. Eller snarare så tycker jag strax under 5 000kr/månad bara för att få tillgång till en bil känns alldeles för dyrt. Det innebär att hela direktavkastningen jag fick från portföljen under 2021 skulle gå ut, bara till detta (dock inte riktigt sant då sambon ju skulle få betala hälften av kostnaden :)). Ekonomiska som vi är så känns det faktiskt inte försvarbart att leasa eller köpa en så dyr bil i dagsläget.

Istället sneglar jag på att införskaffa den billigaste Hyundaien, en i10, bensindriven. Dock har vi automat idag, och once you go automat - you never go back. Så även om en i10 med manuell spak går att få för 2 095kr/mån så går den för oss billigaste tänkbara modellen på 2 295kr/mån i privatleasing.

Ponera då att vi kör på det, och sedan byter bil vart tredje år (och förhoppningsvis inte får betala massa extra slitageavgifter vid återlämnandet samt att räntan ligger kvar på nuvarande nivå). Vi kommer då inte ha några som helst kostnader för service/reparation. Vinterdäck kommer ju tillkomma, men det blir utslaget på 11 år en kostnad på strax under 65kr/mån.

Totalt, om vi väljer att privatleasa (visserligen en mindre bil än vad vi har idag, men med modernare funktioner) så kommer det kosta oss 2 360kr/mån.

Sammanställningar och resultat. Ny bil eller inte?

Totala direkta kostnader för kontaktköpt bil som rullar i 11 år:

400 kr/mån.

Totala direkta kostnader samt inräknat värdeminskning för kontaktköpt bil som rullar i 11 år:

1 300kr/mån.

Totala direkta kostnader samt inräknat värdeminskning och med hänsyn tagen till missad alternativavkastning för kontaktköpt bil som rullar i 11 år:

2 800kr/mån.

Totala direkta kostnader vid privatleasing av lite mindre, men modernare bil (då även inräknat och periodiserat köp av 2 omgångar vinterdäck över totalt 11 år, sommardäcken kommer ju med bilen):

2 360kr/mån.

 

För att få en uppfattning om totalkostnaden tar jag även med den totala FAKTISKA utgiften (inklusive allt vilket redogjordes för i första stycket) vi hade förknippat med bilägande under 2021.Dvs. skatt, bränsle, trängsel osv. Nedan visar alltså ungefärlig grand total som en ny privatleasad bil kommer att kosta oss i faktiskt pengaflöde:

3 076 kr/mån.

Så beroende på hur man vill räkna så förefaller privatleasing faktiskt vara väldigt förmånligt. Åtminstone så länge räntan är så låg som den är och har varit senaste åren. Skulle jag få sålt min nuvarande bil för 60 000kr, så har jag dessutom min (sambon får ju som sagt ta halva kostnaden om vi skaffar ny, men nuvarande bil köpte jag innan vi träffades så de pengarna tillfaller mig) månadskostnad täckt för fyra år framåt. Så tekniskt kan man säga att själva kostnaden för att få tillgång till den nya bilen kommer vara gratis i fyra år.

Det finns ju såklart ytterligare ett alternativ här, och det är att behålla den gamla bilen. Om man räknar in den stora servicen under året som jag gissar kommer kosta maximalt 15 000 kronor så innebär det att vi ändå kommer kunna spara 13 320kr MER på helåret, jämfört med om vi leasar den nya bilen. Sedan kan man ju köra fult också och helt strunta i servicen (allt fungerar ju som det ska) och kunna spara 28 320 kr jmf. med om vi skaffar en ny...

    Det är de synliga pengarna iaf. Räknar man med fortsatt värdeminskning på nuvarande bilen, med säg 10% om året så är skillnaden nere på  7 320 kr. Men det är ju inte pengar som kan räknas in som investeringsbara, så för att konkludera så har jag att ta ställning till:

 

1) Att kunna spara 6 660kr (min andel) mer på helåret, men köra runt i samma gamla bil. Dock fullt servad och lär rulla många många år till...

2) Gå miste om 6 660kr i sparande, MEN få köra i en helt ny bil samt få 50-70k kronor i handen för försäljning av den gamla bilen. Pengar som faktiskt direkt kan investeras, alternativt periodiseras så att min fasta kostnad (exklusive skatt och försäkring) för bilen de kommande fyra åren blir 0 kr. Vilket räknat på direkta kostnader ger ett ökat sparutrymme per månad om 400kr under samma period.  

Ja, allt pekar faktiskt mot att det blir till att leasa. Kvarstår att testköra och känna att den känns bra, samt se till att undvika att falla i fällan att leasa en dyrare bil. Jag återkommer under året om vad som händer.

Egna tankar? Lönar det sig någonsin idag att köpa en bil kontant? Hur hade du själv gjort i min sits? Vad har ni själva för bilkostnader?